28 oktober 2006

Bloggdejting på frammarch

Undrar om det är en bra idé att använda sin blogg som dejtingannons?

Verkar finnas många exempel på såna nu. Jag undrar hur det går? Nappar rätt personer? Vad gör man med dom som hakar i med hullingar och inte släpper taget? Får man verkligen nya vänner, nya kontakter, träffar nån ny?

Själv har jag nog nästan alltid varit mer intresserad det sociala livet än att hitta den där rätte mannen, även om det skulle vara trevligt då och då. Nån sjöman, typ, eller busy busy affärsman. Nån som inte kan vara hemma varje kväll eller ens varje vecka. Även som nerkärad ville jag vara ute bland folk, men det ville inte dom. Verkligen inte.

Som singelkvinna blir man ständigt misstolkad på att ha avsikter. Män tror man går ut för att hitta någon att gå hem med fortast möjligt. Klart det finns folk som bara går ut för att ragga och raggmöjligheten är förstås en krydda även i vardagligaste vardag. Varenda en som går på bussen eller tunnelbanan kan ju potentiellt vara den rätte. Han, eller Han eller Han då? Nja. Nej. Man kan roa sig i all oändlighet.

Nej, jag går inte ut till exempel på ett musikställe för att så snabbt som möjligt gå hem med gubbe eller snubbe. Jag går ut för att vara ute bland folk.

Tror ni man blir trodd? Nej.
Och dessutom ljuger jag bergis.

Så varning för singlar och ensamstående mammor och pappor. Dom är alltid ute efter nån oavsett om de sitter hemma och bloggar eller är ute på stan och shoppar eller röjer, eller hur.

Klart man håller möjligheten öppen, ljug skulle det vara att påstå annat.

Och dom andra också förresten, det är bara en tidsfråga tills det är dags att byta ut eller bli utbytt. De flesta skiljer sig ju, förr eller senare, och de flesta hittar rätt snabbt någon ny. Med en blogg kan man ju slå två flugor i en smäll. Visa vem man är - eller som man vill framstå, samtidigt som man öppnar för nya kontakter.

Rätt smart faktiskt. För somliga. Själv är jag nog alltid bättre i text än i verkligheten, så någon hit är det inte att använda bloggen som annons. Bäst att fortsätta leva lite dubbelliv alltså.
Skrivande enstörig i bloggen, och oskrivande och agerande därute. Jag berättar aldrig om min blogg.

Andra bloggar om: ,

3 kommentarer:

  1. Håller med dig fullständigt. Det verkar som om alla tro att det enda målet för en singelkvinna är att hitta en man. Och jag trodde väl det själv, innan jag separerade. För mig tog det tre år efter separationen innan jag gick in i ett nytt förhållande, och det är lite på distans, fortfarande. Under den var den vanligaste frfågan till mig om jag hade hittat någon ny, och många trodde "att jag inte hade kommit över" mitt Ex. Argh.

    Jag är också bättre i bloggvärlden än vad jag är IRL. Övertygad om att de flesta som kommenterar på min blogg skulle tycka att jag är ganska tråkig och socialt handikappad om de fick träffa mig i verkliga livet.

    Fast, det kanske de flesta bloggare är. Det är därför de bloggar, istället för att umgås på riktigt.

    SvaraRadera
  2. Vi har nog bara lite kass självkänsla.

    X-en kommer man nog över, svårare ibland att i backpspegeln bli vän med det faktum att de tagit så mycket av ens tid i anspråk.

    SvaraRadera
  3. Lätt att en blogg kan vara en kontaktannons .. alla lägen där människor möts finns juh "risk" för kärlek :)

    Dejting

    SvaraRadera