Normal eller onormalt?
När jag gick till parken tänkte jag att det ska bli skönt att äntligen träffa lite normala människor. Här är mina bilder, so far.
Vilken sexuell läggning folk har struntar jag i. Däremot vill jag att min partner ska ha samma läggning som jag, förstås. Och nån sån part verkar uppenbart inte finnas.
Folk i parken är förstås inte mer eller mindre normala än andra. Normalt är något subjektiv. Jag gillar till exempel inte countrymusik, tycker den är helt sjukt jobbig, men den är normal för somliga.
Temat för Stockholm Pride i år är mångfald. Det är bra. Hellre mångfald än enfald, som nån talare uttryckte det. Och man ska ha samma rättigheter i samhället oavsett ursprung, läggning och kön, anser jag.
Vissa konventioner gillar jag, andra inte. Jag är skeptisk till äktenskapet som instutition, med sin tunga historiska belastning, men om det nu ska ska vara tillåtet att juridiskt para ihop sig två och två, så ska det vara absolut frivilligt och en möjlighet för alla par, oavsett kön och kombination.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar