Idag var en jobbig dag. Nån brun fröskit yrde runt helt galet i virvlar. Folk sprang som yra höns i värmen. Cykelhemulerna från kontoren var värre än nånsin och körde om helt livsfarligt på insidan till och med.
- Jävla äckel!
Ja, så känner man när de prejar ut en med sina breda styren och fula cykelbyxarslen. Gubbjävlar. Varken ser eller hör eller bryr sig. Varför skulle dom bry sig mer i cykelbanan än när de sitter i bilen? Fram ska dom. Och fort.
Andra låg alldeles kritvita och avklädda på gräsmattorna mitt i solen med panikihopsatta pinicar fastän det var över 30 grader varmt, i skuggan. På gräsmattorna firade virussjuka fästingar sommarblot på folk och fä. Man kan undra om turistbyråerna berättar för besökarna att vi har Europas farligaste djur.
Juni är årets mest panikartade månad. Allt ska packas ihop och avslutningsfiras på dagisar, fritisar och skolor, samtidigt som alla projekt och aktiviteter måste vara avklarade eller inpackade före midsommar, då glädjeruset kulminerar.
Jag är helt enkelt bara missanpassad. Jag har aldrig orkat med juni. Antingen är det skitkasst väder och allmän frustration - eller total hysteri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar