Den där, förra texten, skrev jag för några timmar sen, innan jag somnade om. Nu känns det bättre, om än inte jättebra.
Jag vet inte varför G fick följa med hem. Det blev bara jobbigt.
Varenda personalevenemang är han på mig. Föreslår alltid att vi ska dra iväg från festen, ungefär när middagen är slut, och sticka hem till honom. Jag har aldrig velat följa med, aldrig bett honom följa med mig. Sist blev han förbannad på att jag inte ville, och drog själv. I vredesmod.
Och plötsligt hoppar han av med mig vid 7 eleven, där jag ska köpa kaffe med mera. Och hemma gör jag kaffe. Nåt mer vill jag inte. Kaffe, musik och prata. Helt okej. Han hälsar på dottern som också kommer hem.
Men varför fick han då följa med om jag ändå inte ville, undrar kanske nån.
Vilken kille vill bara dricka kaffe och snacka, mitt i natten?
Just det.
Jag var tvungen att freda mig. L
- Lägg av nu!
- Nej, det vill jag inte. Du får förstå det.
- Nej, nej, nej. Sluta nu.
Vid 11 väckte han mig.
- Nej, sa jag, låt mig sova, sluta.
- Jag vill att du ska vara vaken nu, sa han, snälla vakna.
Suck. Vilken polare va! Väcka mig när jag sover som bäst en lördagförmiddag.
La mig i soffan istället. Hann tänka vilken idiot jag är. Jag blir irriterad och han bara dumpad, för tjugonde gången.
Hörde honom gå.
Ingen sa ens hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar