Idag publicerar både DN och Svenska Dagbladet sina tsunamibilagor, och de finns i pdf-format att spara. På annandagen kommer antagligen ingenting.
Och det är bara att hoppas att det blir lite lugn och ro den här jul- och nyårshelgen. Förra nyåret var svartaste svart och få hade något att fira. Och vi är många som aldrig kommer glömma de här dagarna, hur många minnesbilagor som än publiceras. Alltihop är fastetsat ändå.
Journalister tror inte att vi läsare förstår utan att exemplifiera med att visa enskilda personers öden. Kanske är det så. Men ibland går det bara för långt. Jag funderar över hur det känns att vara en av dem som fått ge flodvågskatastrofen ett ansikte. Kanske Emelies blogg kan ge svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar