Jag är så inställd på att jag ska tappa saker att jag tar sakförluster för givna. Kameran, alltså lilla reservkameran som jag faktiskt aldrig tappat en enda gång, satt fast i jeansen. Så smart är jag. Binder fast saker för säkerhets skull.
Igår träffade jag tjejerna en stund, och fortsatte sen till Eken med A och C. Jag hänkade i deras taxi och de kastade av mig vid Patricia. Där fick jag direkt en danspartner som inte släppte taget och jag roade mig fröjdligt. Ända tills plånboken försvann.
Och den hade försvunnit. Tappade helt intresset för snubben och gick till garderoben för att försöka få ut min jacka utan garderobskvittot. Det kändes som en riktigt dålig repris av mig själv. Spärra kort, skaffa nytt leg... näej, det är så tråkigt. Jag vet inte hur många gånger jag tvingats stanna till sista person lämnat för att se om min jacka kanske finns kvar.
Men vad som hände var att de bara log i garderoben. Som att de väntat på mig.
- Vad heter du? frågade hon
- Coola morsan, svarade jag (typ)
- Va bra, här är dina saker.
Så glad jag blev. Plånboken hade nån hittat. I plånboken låg garderobskvittot och jackan fanns också i tryggt förvar. Ut till taxi och raka spåret hem. Ahhh. Ska aldrig mer gå ut.
Och om jag går ut igen så ska jag lämna rubbet till garderoben direkt. Och sen bara be om fickpengar då och då.
nice.. ibland överträffar verkligheten t.o.m bullerbyn..
SvaraRaderaTur med plånboken och kul att det det går att kommentera egen!
SvaraRaderaJa, jag verkligen älskade mänskligheten igårnatt i garderoben. Just på Patricia blev jag en gång av med pass, kamera och plånbok. Passet hittades men inte de andra sakerna.
SvaraRaderaVilken tur! Fy för att bli av med plånboken. Hände mig en gång i Amsterdam...
SvaraRadera