Apropå barndom, böcker, Vasaparken, och nu senast Norstedts förlag, så kom jag att tänka på att jag köpte 4 x Edelfeldt för nån vecka sen när jag virrade omkring vid Odenplan. Ville läsa det jag säkert missat tidigare. Inger Edelfeldt skriver som jag skulle vilja, vill jag minnas, men det var några år sen jag läste något av henne senast.
Det fanns en liten flicka i Vasaparken som vi tyckte så synd om. Hon fick inte vara med, och satt med stickad mössa ensam i sandlådan mitt i sommaren. Hon var smittsam. Hölls karantän.
Så illa var det att ha kikhosta på 60-talet. I månader fick man inte vistas i närheten av andra barn. Man förstod inte att den skulle gå över. Att få kikhosta var det värsta av öden. Av nån anledning tror jag att den lilla tjejen var just Inger Edelfeldt. Ibland har man enkla funderingar som man inte får svar på. Och som inte är viktiga heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar