2 november 2005

Inte vilja fylla år

Undrar om allt blir lite tyngre just runt födelsdagen. Före, under, efter. Jag fyller i helgen. Vill inte ha släktträff. Vågar inte ringa min mor. Hon skickar vykort med understrykningar i, och ber mig ringa, för hon vågar inte ringa mig. Jag vill inte prata med henne.

Hon anklagar, skuldbelägger, gråter, pratar konstigheter om uppväxttiden i nya versioner som inte stämmer med de tidigare, hon ifrågasätter allt jag gör, som alltid. Hon sörjer mest. Hon förstår fortfarande inte. Vem gör det? Vi vet ju inte vad som hände, bara vad det ledde till.

Systern säger vi måste ta hand om henne, och går själv i barndom ett helt halvår.
Jag säger till syrran att jag vägrar prata förflutet med modern om inte en familjeterapeut är med. Inte en gång till en familjeträff utan bandspelare. Inte en gång till. Inte ens ett telefonsamtal till utan att jag bandar det. Jag har panik.

Min far är nyopererad, men mår nu bättre hörde jag. Syrran stagar upp sig. Morsan sjunker in i sitt och orkar inte träffa sina vänner längre. Jag bara sjunker. Känns som det inte är nån idé längre. Jag vill sluta. Vill inte ens vara jag längre.

Tur att dottern kom hem nu.

4 kommentarer:

  1. orka, orka, du måste orka, jobbigt, men du är starkast för att du måste vara det (för dej, för dina barn), sätt dina gränser för din egen skull, så att du orkar.

    SvaraRadera
  2. Du har det jobbigt...lider verkligen med dig, tungt att behöva vara den starka när man inte känner sig så... och vem tar hand om dig då ??
    Ingen kan ju bara vara stark... vi kan vara starka i vissa sammanhang men nånstans måste vi få vara svaga...måste måste. Du sörjer ju också, din mamma har ju inte ensamrätt på det.
    Skit i att fylla år då, måste du göra det, måste du verkligen ha kalas, för vems skull i så fall ?
    Gör ngt trevligt med din dotter, bara. Bär inte alla andra, släpp dem och låt de bära sig själva eller så får de hitta nån annan som kan vara stark åt dem.
    kram du

    SvaraRadera
  3. Tack för att ni förstår. Känns bättre nu.

    SvaraRadera
  4. åh, jag vet inte vad jag ska säga. tycker du är skitduktig som faktiskt orkar och fortsätter leva trots att det är tungt. du är min nya idol! du kommer orka, kom bara ihåg att täbnka på dej själv emellanåt oxå.

    SvaraRadera