Temat jag valde igår för torsdagar har jag redan glömt. Just det, dejting. Dejtingssiter, inklusive lite utseende- och imagefrågor.
Torsdagar kommer att bli veckans svåraste dag. Har redan urartat i att betala räkningar, kollat börsen och HM:s uppgångar och kört spanska-uttal från nätet. Och funderat på familjen.
Har kommit på att jag är misslyckad för att jag misslyckas med lyckan.
Märker när jag pluggar spanska, eller söker nån information på nätet, eller lyssnar på radio och hör nåt jag aldrig hört: Jag blir inspirerad, vill lära mer, känner lust.
Alla, nästan alla runtomkring mår dåligt. Jämt. Vill inget, gör inget.
Jag undrar vilka misstag jag gör och gjort eftersom jag inte kunnat förmedla nåt av min pragmatiska livsglädje till människor omkring mig. Det tar ner mig till suckarnas vardag igen. När de närmsta ser mig känner jag att de blir sura för att jag gör saker och är som jag är.
Jag tycker det verkar som om du lyckats m med lyckan: här var jag nära att gå in i världens längsta utläggning om tillfredsställelse, aktivt tänkande och blablabla men det blev så tråkigt för oss alla att jag lade ned.
SvaraRaderaDet är inte lyckligt när de omkring inte mår bra. Så resonerar jag. Om jag tycker nåt är viktigt som ratas av de närmsta omrkring, så falnar glöden.
SvaraRaderaVarför tror du att det skulle vara tråkigt för andra att läsa det du tänker? För att du är trött på det själv?
Men om du försöker se till din lycka och ditt välmående blir du ju starkare för dem än om du låter dem dra ner dej. Jag undrar var för de inte blir inspirerade av dej, Istället verkar de avundsjuka på det du gör.
SvaraRaderaOk, du menar så, ja jag bloggade om det själv häromdagen, hur jag inte klarar av att vara lycklig när de runt om mig är ledsna. Trodde du menade din _egen_ inringade lycka.
SvaraRaderaJo ibl blir jag galet trött på mig själv, alla trista ord som rinner ut, blablabla, orkar inte ens lyssna på mig själv så begär ännu mindre att andra skall orka.