16 september 2005

Efter åtta månaders bloggskrivande

Har nu skrivit i den här bloggen i snart åtta månader. Som jag antyder i presentationen till höger drog jag igång den i nån slags chocktillstånd, av sorg, för att få styrfart.

Först kom tsunamin och två veckor efter dog brorsan på öppen gata i en stockholmförort, mitt i morgonrusningen vid en pendeltågstation. Blev antagligen ihjälslagen. Vi vet inte vad som hände. Polisen sökte vittnen i området i två veckor, Efterlyst hade reportage som inte gav några tips. I åtta veckor pågick mordutredningen, sen lades den ned. Inte ett enda vittne hade trätt fram.

I backspegeln har bloggen haft stor betydelse som ventil. Tron att någon läser, kanske lyssnar. Folk drog sig undan när de fick veta vad som hänt. Jobbet ville bara ha bort mig från de synliga, det räckte kanske med de på jobbet som råkat ut för förluster av anhöriga i tsunamin. Bloggen blev min terapi.

Vet inte om min ton har förändrats sen i januari. Jag mår i alla fall bättre nu, men fortsätter nog att blogga ändå.

4 kommentarer:

  1. Klart du skall vara kvar! O det ar skont att hora att du kanner dig battre aven om forlust tar tid att helas.

    SvaraRadera
  2. Hoppas verkligen att du fortsätter, din blogg är en av 5-6 stycken som jag läser varje dag.
    Jag läser många fler men inte regelbundet.
    "AP"

    SvaraRadera
  3. Klart du ska fortsätta skriva - men bara om du känner för det!

    Du skriver intressant och tankeväckande, och jag har dig i mina favoriter för att hitta dig snabbt när jag behöver. ;o)

    Kul med fotona av höghuset - samma hus, men i olika skepnader. :o)

    SvaraRadera
  4. TAck alla. Kul att någon till och med orkar med höga huset ;-). Min lilla Kista-hobby. Ska lägga upp skiten i ett album sen. Ett alternativ, faktiskt, skulle vara att be Vasakronan om ett litet skrivskrymsle högst upp i huset, i nån av spetsarna mot sydväst... mot rättigheterna till mina bilder.

    Jag tror att jag blivit lite bloggberoende. Det går nog inte att sluta. Finns ingen anledning än.

    Har alltid skrivit mycket. Öser på, och vill sen korta ned till hälften eller mer, men det gör jag inte på bloggen. Så jag hoppas på överseende med just det oredigerade.

    SvaraRadera