Från Mamselemamsan fick jag följande intrikata maratonfrågor att besvara.
Slö som jag är tänkte jag att DU, som själv inte hunnit svarat på frågorna än, kolla frågorna härnere, och svara du med. Jag tänkte inte skicka frågan vidare på annat sätt.
1. Vem är du mest avundsjuk på nu och varför?
Definitivt inte på någon anställd bloggare som sitter instängd och måste vara utmanande, rapp och rolig.
Däremot är jag avundsjuk (sen en vecka tillbaka) på en glad och avslappnad kvinna i min ålder, som bor med skön takterass och ateljé i Barcelona ihop med en attraktiv, pratsam, rolig och musikälskande dansande man från till exempel Västindien, där förstås stora släkten alltid tar emot med öppna armar. Vidare kan hon 4-5 språk flytande och har en stor och frodig bekantskapskrets med knäppgökar runt om i världen.
2. Tre hemliga önskningar.
See above. Med lite krydda på.
3. Vad gjorde mina päron för största misstag?
Min fars stora och oreparerbara misstag var att inte finnas där för mina småsyskon, som behövde honom. När jag var liten fanns han, inte sen. Att byta fru är okej, men inte att byta barn.
Min mors största misstag med mig var att mobba mig både som barn och tonåring. Redan vid 10 började antyda att jag borde operera om mig (OBS! detta redan på 70-talet), och senare siade hon om att jag aldrig skulle kunna få ett jobb, aldrig få några vänner, aldrig hitta en man osv. Det skulle gå åt helvete för mig för att jag var så hemsk.
Jag kan inte säga att jag precis gick ut i livet med det bästa självförtroendet eller något stöd eller uppmuntran hemifrån på något enda sätt. Jag hade under hela tonårstiden ingenstans att ta vägen, och var ute och drog jämt, och kände mig alltid mer hemma borta.
Det är kanske därför jag är så otroligt självständig.
4 Säg en dålig sida hos din svärmor/svärfar.
Kan inte påstå att jag har några svärföräldrar. Och när jag var gift tyckte jag att de hade mycket få sidor som jag skulle kalla dåliga. Lite präktiga var de, men det var något de inte prackade på andra.
5. Vad skäms jag mest över mig själv?
Att jag har en blogg som jag inte går ut med... jag funderar över vad i bloggen jag skäms över ;-)
Kanske är det att öppet skriva om det jag nämde i fråga 3...
6. Vad är jag mest mallig över?
Mina barn. Men de tror inte på det. Måste bli bättre på att visa det.
Och så är det väl mina väl dolda "talanger" - eller jag skulle snarare kalla det livsglädjeämnen. Jag är inte mallig, men jag är mycket glad över att det jag gillar mest inte kräver ohemult mycket ägodelar.
Nu har jag ju släppt lite på skrivandet, nu när det är så lätt att publicera, och snart ska jag väl få tid att fota, måla och teckna också och kanske ta itu med dansandet. Ta vid där jag slutade när jag blev med make och heltidförvärvsarbete och sedemera barnfamilj lite väl tidigt.
7. Vilken är min livs största sorg?
Jag är mitt uppe i sorgen över brorsans död i januari och kan inte jämföra med något annat. Jag begriper det fortfarande inte. De är så hemskt.
En personlig sorg, som inte borde varit så svår, var när M dumpade mig efter några års förhållande. Grät och kunde inte ens hårddrogas till sömns under flera veckors tid. Jag sörjde. Det var som ett dödsfall. Och ungarna tappade definitivt tilltron till åtminstone (mina nya) män. Han bara försvann utan förvarning. Hörde aldrig av sig. Inte ens dom fanns längre, fast han visste hur fästa de var vid honom. Men han var ju inte pappan till dom, och kände väl inte att han hade nåt ansvar.
8. Beskriv varför jag är en stor bluff?
Ser du mig i Kista är jag den stora bluffen. Mentalt finns jag här. Inte där.
Hela skiten är ett misstag. Gick åt fel håll nån gång i tiden och är för gammal och har en alltför ruggigt dålig CV för att kunna få ett nytt bra jobb. Blir utgallrad. Körde den autodidaktiska vägen, och jobbade och jobbade, pluggade på fritiden, och jobbade ännu mer. Min CV är en ren bluff. Jag har gjort och kan mycket mycket mer än vad som formellt kan bevisas.
För övrigt är jag så långt ifrån bluff man kan tänka sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar