Skumma landskap

29112009080.JPG


Novembersol i vardagsrummet


Dotter flyttar

Vet inte var min text om att dottern flyttat tog vägen. Ja, vart tog hon vägen?

Och vart tog man själv vägen egentligen? Ja, säg det.

Bli lagom liten

Har tillbringat timmar på hemnet.se boolia.se och diverse mäklarsajter och börjar fatta marknaden och turerna lite bättre, men jag ska skala ner från 112 kvadrat till 30-90, lite beroende på var det kan bli. Det känns som den här eran vid Zinken går mot sitt slut, lägre kostnader, kortare arbetstid, ha tid med kreativa och lugna strapatser innan man kolar vippen, det är idén. Börja med mäleri, foto och få tid och skriva, resa  och forska om mina saker. Väcka några av de bättre sidorna och göra något med min ledsenhet och leda över att det inte blir något positivt break.

New handy thing

New handy thing Originally uploaded by Coola morsan

Har köpt en uppladdningsbar sladdlös skruvdragare och har alla de här små bitsen att välja mellan. Försökte få ur skruvarna i trappräcket, men gav upp direkt.

Mörkt och mysigt

Man kan sitta en dag, helst en lönelördag i slutet av oktober som nu, och försöka ställa in sina saker i sina flöden hit och dit.
Man kan bara inte vara ute och bångas och stångas och köpa mörka mysiga saker för att det är höst och sen kompensera med en massa ljus för att få ljus. Man tröttnar på det där. Allt är ändå för mörkt den här årstiden. Man ser inte skillnad på sina kläder och själva inredningen, och hittar ingenting. Det enda riktiga ljuset i mörkret är bildskärmen från Samsung.

Undrar om det går fram

kista perrong.

Ljuset i tunneln

Ljuset i tunneln ungefär som jag ser det. Blurrigt.

Karta och tidtabell på Kafkaplan

Karta och tidtabell på Kafkaplan, Kungsholmen. Det äi först när man kommer nära man märker att det inte finns något bakom fasaden.

Olyckligt vid Zinken

Det var stort pådrag med polisbilar och ambulanser vid Zinkens t-bana ikväll och.dottern vånda syntes i facebookstatusen, hon var hos polare precis i närheten och skulle passera fōr att komma hem. Twittersearch visade att folk satt fast på tåget och räddningspersonal letade under vagnarna. Man blir förstås orolig. Det är hemskt. Kan vara någon olycklig unge eller en kompis, någons kompis som hoppat framför tåget. Skulle lagt mig för flera timmar sen, men väntade in henne, min dotter.

Lite deppigt

Känns lite deppigt att jag tappat bort bloggen. Förut lyckades jag fotoblogga lite i farten, men sen min kameramobil försvann i Barcelona har det gått sämre.
Det kan verka som jag inte har nåt att skriva om. Det är tvärtom.

Äkta styrketräning

Plattsättare som kombinerar arbete, kroppsbygge och solbränna utanför vårdcentralen i förmiddags.

Höststeg

Städfynd

Trolla bort med vitt

Tar ett tag med rollern då och då.

Situation Hornstull

I väntan på bussen för en del. Bara väntan för andra.

Tunnare än tunn

Reklam, höstlook i stickat. A-lagarbänk ovanför hjärtat.

Kotte

Man ska se ut som elt skatbo i höst. Med gråbruna restgarner från förr och en air av självsvält.
 .

Så stod den där, Frejan

Vet inte varför jag stannade till på hemvägen, men bredvid råkade jag se en cykel som såg ut precis som dotterns stulna. Mitt önskeband från bröllopet lossnade idag - och Frejan kom tillbaka. Och nu kan folk sluta undra varför jag haft ett hushållssnöre runt handleden. Någon hade förstört låskolven, men vanlig dörrnyckel funkade för att få upp låset.

Ljus och luft i däcken

pumpade cykeln och tittade utsikt vid Slussen, och kunde sen cykla snabbare än styrfart, fast varför skulle man..

Up or down Hornsbruksgatan

Cyklade rakt fram efler fritagning av min cykel från byggarbetsplatsinhängnad.
Sista solen, kändes det som.

När man parkerat vid räcke

På föimiddagen. Allt som nāstan vanligt. Hakar cykel i trottoarräcke. På eftermiadagen finns troltoaren inte kvar.

Tycka om New York

Folk undrar vad jag nu tyckte om New York. Blev jag också överväldigad? Hade jag världens bästa shopping? Förstår jag nu hur jäkla häftigt New York är? Både ja och nej.
I 35-gradig värme vill jag helst in i luftkonditionerade rum eller sitta i skuggan där det fläktar lite, och med kalla drycker. Jag vill inte springa omkring och ha ärenden.

Gillade de stora servicebutikerna på hörnorna där allt man behöver finns. Och såna frukter och grönskaker man söker med ljus och lykta efter på lokala icat säljs från lådor utanför tunnelbanestationen. Härhemma måste man ranta i kylan mellan 7 olika affärer för att få ihop sin en kasse förnödenheter. Där fixar man allt på samma ställe.

Gillade dygnetruntöppet i midtown. Gillade att ständigt ha 5 taxibilar i synfältet och stökiga gator med skyskrapor och sunkiga låghus sida vid sida, men fick närmast panik när jag åkte åt fel håll i tunnelbanan på natten.
Hur kan nåt öppet och härligt så snabbt bli mardröm a la Rosemary's baby på två ynka tunnelbanestopp?

Jag skulle åka downtown till Lower East från 58:e gatan men upptäckte vid 71:a gatan nånting att jag åkte åt fel håll uptown och kastade mig av tunnelbanan vid 82:a gatan. Men på den tunnelbanestationen fanns ingen återvändo.


Visa större karta

- Du måste först åka upp till 124:e och där kan du byta till oranga linjen downtown, sa spärrvakten. Här går tågen bara uptown.

124:e gatan är ganska långt upp i Harlem det, och i mitt läge då väldigt mycket åt fel håll. Typ 150 kvarter i fel riktning och på västra sidan av Manhatten istället för den östra.

På gatan utanför, Central Park West, syntes inte en människa, bara ett stängt Central Park framför. Ingen trafik och ett stort läbbigt museum bredvid, och ingen att fråga. Det var som hemma. Inga människor, allt stängt, inga taxibilar, bara tomma gator och mörka träd.

Det där med att vinka så kommer en taxi verkade vara en typisk tv-serieöverdrift.

Jag räknade panikstävjande "EN pilsner, TVÅ pilsner, TRE pilsner.." och där, där kom en det en. Tack och lov var jag i New York, inte i nån Stockholmsförort.

Åkte sen med taxin på tvärsan med sommarnatten fläktande in genom öppna taxifönster över Central Park på bredden till 5th Avenue, och sen rakt ned downtown till Bryant Park - och kände mig hemma igen.

Tyvärr släpar man med sig själv i bagaget och blir inte friare än man är, även om hela stan är rent ögongodis med kameran i hand. Och man måste sova, tyvärr. Och man måste bevaka sig så att man inte hamnar på tomma gator sent på natten. Men att förstå var man är och leta sig fram tar tid, och tunnelbanan kommer inte heller på beställning. Och det bästa i New York verkar hemligt och listas definitivt inte i Time Out Magazine.

Ensam går man inte in i en anononym garageport utan skylt även om man förstår att det är nån slags klubb, som säkert spelar nån slags musik, för folk som har nåt slags kul. Man har inte en aaaning om vad det är för ställe och vilka preferenserna är. Det kan vara precis vad som helst. Sadisthak, cowboydresscode, porrklubb.

Det är nog lätt att bli hysterisk när man tror sig kunna svepa över och samtidigt lära känna en 10-miljonersstad på några dar. Det går inte. Man kan möjligtvis se den i några olika vinklar och kanske också uppifrån. Om allt finns i New York, finns troligen också något som liknar det man har hemma, och något som liknar det man skulle vilja ha om man hade haft lite mer tur (eller skicklighet) här i livet, och där finns säkert de soulmates man aldrig kommer att träffa på.

Det är befängt att att göra New York på en weekend, lika knasigt som när amerikanarna tror sig kunna beta av London, Amsterdam, Berlin, Paris, Barcelona, Madrid, Rom, Venedig, Aten och grekiska övärlden på tio dar.

Central park från rockefeller

Finally made it to the top.

Hela rubbet med staty och Manhattan.

Gjorde trippen till Staten island t/r. Gratis, men alla måste stlga av båten och man måste småspringa på terminalen för att hinia med att ta samma färja tillbaka. Utresan i sol, hemresan mest bara åka båt och fläkta håret. Skillnaden mellan turister och invånare är att vi besökare är pigga medan NY-borna verkar ta varje tilfälle att sova en stund.

Sista-minuten-shopping

Chinatown på Mott Street vid 7-tiden, tisdag. Damerna rotar i lyxfisk och väljer de finaste. Inget jag kan fynda i precis. Hur all världens fisk kan läggas upp och hållas färsk på en het bakgata i en miljonstad är nåt rent absurt. Pasta och tomater känns mer ok.

Var är jag, Barcelona?

Tyckte att jag äntligen fick se Sagrada Familia. Men fel stad.

Ovan Rockefeller top of the rocks

Bangade att ta hissen upp för 20 dollar, det var för mörkt.. men tar det sista dan här i New York, tror jag nu alltså. 2:a dan i stan på egen hand i absolut snigelfart. Började med att hitta skomakare och fick skorna lagade och lärde känna i alla falt 2 av New yorks kvarter mellan 8:e och 9:e avenyn i teaterdistriktets bostadsområden. Bra början på en promenad..

Back in NY

Bryants park. Sen lunch med medtagen macka. Nu bara hotell för tre dar som saknas.

1st streer east, 2nd avenue

.. och mobilkameran är skitkass, och långsam. På väg mot lower east.

En öl ovan Fifth Avenue

Utsikten från lägenheten. Snart utgång tiil Lower East nånstans.

Verkligen den verkliga verkligheten

Lyssnar ju rätt ofta på P3 kultur, men uppfattar sällan vilka personerna som diskuterar eller intervjuas är, men det är ett bra program, åtminstone då jag lyssnar. Träffar så få tänkande och tyckande personer i vardagen, så jag behöver lite stimulans.

Nu diskuterar de verklighetsuppfattningar och var som är "konsesusverkligheten". Alltså den verklighet många kan enas om är verkligast och verkligen verkar existera.

Nja. Skilda världar träffar man varje dag. Att som kvinna sitta nästan helt naken på ett stadshustak mitt i stekande sol skulle troligen uppfattas som ett brott mot all sans och sedlighet eller brottsligt, om det var i Afganistan, till exempel. Här uppfattas det som rätt normalt, men inte helt och hållet. Jag blev både igår och idag uppbjuden på en sån session, men tackade nej. Sitter hellre på en brygga vid vattnet. SÅ jag är alltså lite mer normal, kan man säga, enligt den syn jag tror de flesta har.

Tidigare i P3 kultur rapporterade en Märta om sina försök att ta bort sig själv från Internet efter en episod där mamman la sig i hennes privatliv på facebook. Mina egna föräldrar är inte ens i närheten av något internet, så själv är jag lugn, men jag funderar på motsatsen. Hur man faktiskt gör sig närvarande och synlig genom att envisas med att finnas på nätet och inte bara försvinna. Tvärtom TA SIN PLATS. Synas i det publika rummet. Låta och stöka lite, även om det är i liten skala och ganska tyst.

Vem vinner mest på att medborgarna gömmer sig och håller tyst och är anonyma och jävligt försiktiga och inte vågar stå för vad de tycker? Rädsla och paranoja leder ingenstans. Det är bättre att dra ut de verkliga monstren i ljuset.

Läs även andra bloggares åsikter om konsensusverklighet, verklighetstunnel, livsstil,

Bryggans utsikt österrut

Grönt helt enkelt.

Årstaviken: tjejsnack på samma brygga

Årstaviken: killsnack på bryggan

Hornsgatan

Sallad på Montan efter paraden.

Moln

Tycker inte att de här molnen ser lovande ut. Och jag som tappade mitt favoparaply efter prideregnet igåraväll.

Diskbänkad

Som den brukar se ut varje morgon.

Dansbanan på Pride

Latinköret på dansbanan föll i god jord och en enorm discokula fick golvet att forsa i ljus.

Kalufser på Pride

De tre kalufsprofilerna framför stora Pridescenen, onsdag. På stora scenen: A Camp med Nina Persson. Under discokulan: Allmän yra.

Pridescenen

Glömde förstås finkameran hemma.

Stoppa glitter och glam och skam på torra land

Flaggan uppe.

"Pride – en exotisk fälla för de fria homosarna", skriver Anna Eklund, krönikör på Aftonbladet.

Hon skriver att hon inte förstår vad det är hon egentligen ska fira under Prideveckan, och jag tror hon kan ha missuppfattat saken. Alla måste inte gilla Pride, och hon måste inte själv fira och vara med, om hon inte själv vill.

Hon ifrågasätter varför en del "homosar", som hon uttrycker det, vill gifta sig kyrkligt, och ta efter gamla unkna former, som om det vore konstigare än att det finns heterosar som vill gifta sig, fastän de kanske inte ens är religiösa. Varför skulle just gayfolk vara en homogen skara som dissar alla gamla traditioner?

Hon avslutar krönikan med att "Pride cementerar bilden av vi och dom, grå heteros mot glittriga homos. Jag hoppas att festivalen sjunger på sista versen för så länge den existerar är homosexuella ett kittlande och udda inslag i en annars normal vardag. Men medan den finns är jag där. Vi ses på Pride."

Jag tycker snarare att krönikor som denna cementerar vi och dom-tänkande och allmän unkenhet och opportunism. Man säger usch och fy samtidigt som man gärna vill ha en del av kakan.

Hon ska alltså vara med på Pride, fast hon helst vill att eventet ska upphöra. Kanske är det så att hon tycker att lika villkor är helt okej, men att vi då minsann alla ska ha lika tråkigt, oavsett läggning, och att man ska skala bort onödigt glitter och glam och tycka att skam faktiskt ibland går på torra land.

Den grå vardagen har fått huvudrollen i vår kultur, och anses vara det absolut mest normala. Man ska streta med arbete, stå ut, anpassa sig. Man ska inte öppet uppskatta varandra som de är, och man ska helst hålla sig till sin egen sort och åldersgrupp. Det förutsätts att man ska sträva efter att vara två och skaffa barn, om man kan - eller stå ut med attityden att man är en misslyckad stackare, som ingen vill ha.

Temat för Pride i år är heteronormen, och jag tycker det är ett utmärkt val: viktigt att belysa ur alla vinklar vrår, och kämpa emot, på alla upptänkliga sätt. Jag anser att man ska kunna bilda relationer och konstellationer precis hur man vill, och att inte en enda norm för samlevnad och livsstil ska vara underförstådd och accepterad. Jag har ingen gayvärld att komma ut i, men upplever heteronormaliteten och de traditionella könsrollerna som ett fängelse.

På Pride kan man känna samhörighet över en massa olika gränser även om man inte är gay. Utsätts man för diskriminering och särbehandling, är det bara kamp för rättigheter som gäller, för ingen frihet kommer gratis. Men det är inget som säger att om den kampen lyckas, så ska alla, oavsett läggning, bli grånormala, utslätade, oglittriga och tysta.

Man måste inte ha en relation till Pride eller delta om man inte känner för det. Pride är förstås ett jippo, dit folk åker ofta långväga för att träffas, koppla av och ha kul.

Andra bloggar om Stockholm, Stockholm Pride, pride, heteronormalitet, heteronormen

Himmel över tanto

Efter regn kommer kvitter

De syns inte men hörs desto mer, de nyvaknade. Pippiparty i tantolunden.

a mobile try

Regn och hjärnsläpp när Erykah Badu sjöng

2000 kronor kostade kalaset att gå på Stockholms jazzfestival och lurka omkring bland bänkar och stånd och uppleva Stockholms kanske finaste sommarkväll, som var i fredags, den 17 juli. Men för fem dagar var det ändå värt pengarna.


Så här mycket såg jag av Badu.

Hörde Little Feet på onsdagen, McCoy Tyner Trio, Palle Danielsson Quartet, Kind of Blue The So What Band på torsdagen och SMV The Thunder Tour och Sonny Rollins på fredagen. I lördags hann jag höra de 4 sista låtarna med Timbuktu, hörde Jr Walkers All Star Band som firade 50 år med Motown, Gilberto Gil och sist Estelle. Under söndagen missade jag det mesta och tappade humöret när publiken till Erykah Badu fullständigt fick hjärnsläpp när regnet kom.
Bara för att det regnar måste man inte klättra upp på bänkar och stolar med sina paraplyer. Bänkarna räckte till möjligen en tredjedel av publiken. Istället för att se scenshowen var det bara långa jävla idioter med paraplyer man såg, och jag inser varför jag alltid varit så uppgiven på konserter, står man nära ser man aldrig någonting ändå.

Den lilla scenen kändes inte alls bra, inklämd i en grusig backe som den var, och utan bänkar och serveringar. Publiken fick helt enkelt inte plats. Till nästa år, om det nu blir någon mer jazzfestival, borde arrangörerna fundera på att åtminstone ha två bra mindre utomhusscener utöver stora scenen, med samma koncept: att man kan röra sig in och ut från scenområdet.

Men annars var det bra och nu är jag festivalmätt.

Andra bloggar om Stockholm, jazzfestival, jazz, musik

Korvgubbe genom plast

Där bakom plasten gömmer sig en korvgubb eller korvkille. Jazzfestivalen kräver mat och dryck. Jag har ätit ba bi bom, trådgårdssallad med massor av räkor, papadammer med stark sås. Har under semestern haft semester från att fundera på yrkesbytesval, men om det är nåt som skulle tråka ut mig skulle vara att ha korvkiosk eller kafé med bullar och kakor. Latte hit och latte dit. Ska det vara senap och ketjup? 15 kronor. Tack-tack. Tack.

Vet inte vad jag ska bli. Det är för svårt att sadla om till klimatforskare.

Skala av sig sin agora

Efterfest vid City center west, agora E. Minirave i bakgrunden.

Lika svårt som att verkligen ta sin efterfestivalen-dusch är det att ta tömma minneskortet i kameran och ge plats för nya bilder.
Det markerar att nåt man inte vill ska ta slut är slut.

Har fortfarande inte klippt bandet från Roskilde, som kändes som en stor multi-happening med häftiga visuella upplevelser i ett, med allt folk, all musik, alla absurda sop- och återvinningssorteringberg, och häftiga pimpade ljusinstallationer som dök upp i nattdimman till house-beaten från efterpartyna på campingagora E. Självklart E.

Mindre roliga var toalettköerna och pissoarerna. Tycker det är jävligt orättvist att killar bara behöver vända ryggen till och pinka i stort sett var som helst, medan tjejerna ska köa vid bajamamor och låsa in sig. Man förlorar så mycket tid.

Andra bloggar om roskilde, roskilde festival, 2009, musik, festival

Mer om festivalen på dr.dk.

En onödig blogg

Jag har väl slutat uppröras över saker som inte är speciellt viktiga. Om det finns onödiga bloggar eller inte? Den här bloggen kan nog kallas den onödiga bloggen, en av alla miljoner onödiga bloggar, men som tillsammans kanske gör skillnad, ungefär som att varje droppe i havet är viktig.

Från golvad till golv

Min golvgatavandring. Nu är det ett rum, två golvlister, ett dörrfoder (heter det så?) och fyra dörrar som ska fixas så att sladdar kan gå under när dörren är stängd. Klockan 8 skulle hantisarna vara här.. och allt bli klart. Idag.
Har varit uppe sen tidigt och gjort klart för parkettläggning i sista rummet, men nu slocknar jag nog. Dottern somnade på balkongen. Klimatet som gjort för just detta: att slagga in nånstans.

Bildlöst på grund av litet rån

Det är lite pinsamt att ytterligare en kamera får läggas till listan på före dettor. Blev utsatt för en mindre attack i Barcelona, och blev avplockad både kameramobil och kamera. Inget annat, faktiskt. Blir man av men pengar och kort brukar det krångla till ordentligt.

Vet inte hur jag ska göra. Försöker få mina saker att se icke stöldbegärliga ut, men problemet är att jag använder kameran och har den framme. Två dagars bilder och filmer är alltså borta.

En svensk tjej i kön på polisstationen hade blivit av med sin laptop när hon satt och jobbade, och viftade på polisstationen med pappren hon antagligen suttit och jobbat med vid datorn. Vips, borta!
Vanliga Barca-bor hade blivit av med plånboken i fickan, nån kvinna med sin handväska. Alltför många, pustade polisen som tog emot anmälan. Med vetskap om polare som blivit av med allt efter slag i huvudet och avsvimning så var väl mina gentlemannatjuvar, om de nu låtit mig behålla minneskorten.

Metoderna skiftar ju, men ofta jobbar tjuvarna i gäng, där en eller flera bökar och stökar, så att man tappar koncentrationen. Råkade ut för good and bad-metoden. Först fällde den elaka med nån slags krokben, sen hjälpte den snälla mig upp och frågade hur det var, hur det gått.. Efter at ha tackat för hjälpen märkte jag att kameran var borta. Och stroppen där mobilen suttit i dinglade tom.

Mobilen som jag fotat med i reserv, nej, inte ens den har jag nu.

Pressa bli snygg

Jag när en idé om den perfekta solbrännan. Då man blir jämt brun över hela kroppen och inte har några märken efter "badkläder". Badar gör man väl helst utan, eller??

Har skrotat den. Inte minst för att nakenbadarstränderna inte alltid är så himla roliga för ensam tjejresenär. I övrigt för att jag hellre sitter i skuggan och har det bra om det är jättevarmt. Och blåser det sitter jag framför allt där det är lä.

Den perfekta brännan gör en själv till typ grillkyckling som ska snurra runt och få jämn stekning.
Hur man än försöker med till exempel faktor 20-50 i ansiktet, 6:an på axlar, 4:a på armarna och knäna, inget på underarmarna och 2:an på seneftermiddagen, så ger jag ofta upp efter en liten halvtimme i solen. Om det är riktigt hett går jag mest omkring i vattenbrynet (i Grekland alltså) och hoppar i vågorna. Sen ligger jag i solen mellan 7 och 8 på kvällen och inser att jag gör helt rätt, som inte blir brun, men är på beachen de bästa timmarna.

Riktigt väder

Härligt härligt med riktigt riktigt bra väder. När det är att sitta i skuggan som gäller, och solande kräver sina faktorer och avsvalkande bad. Beter mig som att det här klimatet är normalt och kommer fortsätta, och glädjer mig med alla som inte skulle haft råd att resa nånstans och äntligen får sommaren gratis.

Ska till akutvårdcentralen och kolla luftrör och skrubbsår. Men först ska getingen ut ur rummet.

Musik är livet

Det finns inget som kan förena folk som musik och ännu mer när man upplever musik kollektivt på olika sätt. Vi tiger, sliter, lyssnar bara ensamna inneslutna i lurar, skriver och läser ihjäl oss, tror jag.

Det är Michael Jackson-feber vilket sätter några saker på ända. Musiken i ens liv stannar kvar, medan gamla partners lika gärna kunde ha varit en roman som man faktiskt inte vill läsa en gång till. Bra musik lever kvar. Personligheter kommer man ihåg. Mesar och opportunister glömmer man.

Tror att Michael Jacksons musik lätt får symbolisera det bästa stunderna i livet, inlevelsen, festen, dansen, rytmen, tonårskänslorna, det folk gör när man inte arbetar och sliter och och gör rätt för sig och gör nytta och möjligen efter ett mycket slit väl ska kunna unna sig nåt jäkla inköp som kompensation. Hans historia både fantastisk och tragisk, och jag tror att de tragiska delarna är det folk har mest egen erfarenhet ifrån och kan relatera till, mer än framgångarna.
Men många är förstås opportunister. Hakar på det som gäller.

Frågan från många runtomkring är förstås: Vad kunde vi gjort innan? Varför visade vi inte hur vi kände och stöttade mer? Varför fegade vi ur så? Och vad är viktigast?
Men det är skitsvårt att bryta in och veta vad som är rätta medicinen för någon annan.

Läs även andra bloggar om musik, Michael Jackson

25, 25 och Michael Jackson ur livet 25:e juni

Det luktar bränt från grannarnas grillar och inte en människa hänger på facebook, eller verkar finnas längre. Det gäller att passa på att ha det bra innan man går samma öde till mötes som stackars Michael Jackson, som bara dör sådär. Alldeles för känd alldeles för tidigt.

Det är 25/25. 25 inne, 25 ute. 25 igår.

25:e juni var dan då Michael Jackson dog. Inte en nyhetskanal kommer ha den sedvanliga sommartorkan på ett tag. Dokumentärer man redan sett kommer väl gå i repris och CNN och såna kanaler vinner så på sin bildmässighet och extremt snabba research och kommentarer ihop med onlinebevakningen via alla dittan-dattan-medier och diverse observatörer.
Det kändes helt absurt. Livet är absurt, och man kan vara glad om nån enda människa förstår sig på en. Känd som okänd.

Som vi säger här, OM jag skulle dö så.. som om det vore en fråga om om, och inte om när. Och frågan är vad lycka är och what money can buy. Eller vad som i alla fall är ett ok liv.

Har själv aningen av lunginflammationskänning ihop med internetabstinens efter en vecka utan uppkoppling och tar det lite balkonglugnt bara. De första fem semesterdagarna har jag varit sjuk, och ävenså veckan innan, då jag jobbade.

När jag kom hem från Ryanair-Girona->Vasteras igår efter idogt kånkande upp och ner för tunnelbanetrappor och sista-minuten-komma-till-flyget-svetteri i Barcelona så sprutade det hett från badrumhandfatskranen, och vattnet gick inte att stänga av. Akutrörmokaren kom vid 1-tiden kanske, sen kunde jag börja pusta ut, och då meddelade dottern att Michael Jackson dött av hjärtstillestånd eller hjärtinfarkt.

Det finns väl inte någon som INTE har nån relation till Michael Jackson-låtar och alla videor som alla sett hundratals gånger, tror ungarna hade alla skivor som kom ut där på 90-talet, medan jag själv tillhör den förlorade generationen, som liksom MJ börjar droppa av för tidigt kanske.

Läs även andra bloggar om musik, Michael Jackson

Midsommarstopp i trafiken

Tjena hoppas du och ni har det great i bcn. Verkar stopp i trafiken mot västeråsflygplatsen av alla midsommarfirare som ska ut från stan. Bussföraren björn trodde för en stund sen att vi inte skulle hinna med flyget, men kör nu en omväg på småvägar, med hjälp av nån som kan vägarna någorlunda. Och ösregnar gör det. Om man onlinecheckat in ett bagage gäller väl inte samma regel att inte planet får flyga förrän väskägaren boardat. De som tog flygbussen för en tidigare flight missade planet, meddelas. Ryanair väntade inte in.

Onsdag finns inte, men golv gör det

Mobilen kan inte stava till vare sig onsdag ordlista. Msekgstb blir det. Som man pratar i framtiden kanske. Krypterat från maktens ögon och öron. En kollega pratade om en norm. En orm, en enorm orm, tänkte jag då. Kändes bättre så. Skitnormer. Nästa Hallonbergen.

Pimpat kameran med silverring

Tack m för hjälpen med att till sist ha en liten kamera med nästan allt på. Rem, linslock och rem som Håller reda på det jäkla locket.

Lite är alltid en början

Lilla sovrummet efter tisdagens arbete, men de hann också med en halv hall.

Litet rum med fint golv uthyres

Golvspacklet över hålet är under torkning och golvet ska läggas på tisdag. Vi får se.

Golvet i lilla rummet

Blev inte finare. Bara fulare. Under plast cement under cement el gummi limm underjorden.

Igår på kvällen

22 kvadrat lagda. Rekord på tre dar kanske?

Igår morse

14 kvm klara

Nu finns plank under kyl och frys. Köket ser ut som ett potentiellt dansgolv. Så det går väl framåt, rad för rad. Ett golv är ändå bara ett underlag att ha sitt kaos ovanpå.

Jag har inte kontroll hemma eftersom jag är hemifrån så mycket. Saker försvinner. Lånenissarna är vilda. Skulle vilja klona mig. En blek kopia kunde spana, speja på kontor och spela rollen som följsam lönearbetare, medan den andra kunde stanna hemma börja bygga på något alternativt koncept. Ett där folk som vill samma slutar söka jobb var för sig och istället slår sig ihop och skapar något meningsfullt utan diktat.

En och en var för sig ger ingen rolig gemenskap och blir mest bara enmansslit och ingen lön för mödan, ungefär som i vården fast man valt sig själv som enda slav. Alla behöver ett meningsfullt sammanhang och det löser sig inte automatiskt med en anställning, även om ekonomin tryggas ett litet tag.

Fyra dyra kvadratmeter på plats

70 kvadrat kvar.