Stora ser inte små

Ett småbusgäng på perrongen får härja. De gör luftsparkar, harklar och producerar pubertetsloskor och låtsas att de ska släppa ner den minste i gänget på spåret. Bredvid står stora vuxna män och låtsas som det regnar. De visar inte ens för grabbarna att de finns. De finns inte själva och har aldrig funnits. Istället närmar sig kvinnor som jag. Visar att vi ser småkillarna och är beredda att ingripa. Männen sviker allmänt som förebild för mellanstadieungarna. Där står de: Stora tysta frånvarande mesar som aldrig skulle våga nåt, utöver att klicka på sin pyttedator eller köra sin bil. Pinsamt.

Öltjuvar på rockklubben

Inte nåt ballongväder idag inte. Inget väder alls, tycker jag. Jag har sovit till tre och får skylla mig själv. Jag är instäldd idag på grund av party igår. Var först på två söderpubar, och hade sen träff med Iospolare på rockklubben Harry B James på Regeringsgatan.

Vet inte om hårdrockare är fattigare än andra människor, men några värre öltjuvar har jag aldrig varit med om sen Spy bar förr i världen, där man fick hålla stenhårt i glaset för att inte bli av med det.

Skulle beställa öl åt alla. Kunde bara bära två åt gången i trängseln och bad några småtjejer vakta de två ölen i baren medan jag bar iväg de första. Istället snodde de ölen och försvann in i folkmassan.
De två ölen ställde jag där vi stod vid dansgolvet. Helt plötsligt såg jag en kille snappa åt sig den ena i farten och stegade iväg. Och jag efter. Tack sa jag, och tog resolut tillbaka ölen. Snopet för honom.

Eftersom det tog en halvtimme att få beställa i ett totalt kaos i underbemannad bar köpte jag två öl nästa gång, en till mig en till P. Ställde båda ölen på ett bord och väntade på att trängseln skulle lätta lite, men det räckte med att titta bort en sekund, så var den öl jag inte höll i borta. Jag sa åt killarna som satt vid bordet och var de enda som kunde ha tagit ölen att de riktigt låga kräk. Var så irriterad.

Avslutade med P på Patricia, där jag efterhand virrade bort mig till schlagerbaren och rakt in i en helmysig kille för ovanlighets skull. Det är kanske bra att ge upp helt som jag gjort. Är man för desperat verkar det inte funka, även om man går på golden hits eller kvarnen..

Stenas ihjäl

Här stenas hon ihjäl - av nio män. Maxstraffet för (så kallat hedersrelaterat) mord är sex månader.

Befrielsen är inte nära. Det är så absurt grymt att man knappt kan ta till sig det. Man blir kränkt bara av att få halvstora stenar på sig, kan jag lova. Eller att bli jagad av en pöbel för att man inte har duk på huvudet. Man överlever för att överlevnadsinstinkterna tvingar till anpassning.

Ni kan tänka er hur extremt farliga vi kvinnor egentligen är eftersom vi sen den råa muskelstyrkan i religionens namn tog över hela makten har kuvats i nästan alla kulturer. Vi måste stängas in, dölja kroppen, sys ihop, bevakas, tvingas till underkastelse, lydnad, skam, förnedring.

Så ser man gubbarna sitta där och grymta i sig maten kvinnorna de äger lagat, i kläderna de sytt och tvättat, och de har fötts in rätten att fördöma och förakta halva mänskligheten.
Den som känt det här föraktet vet. De här männen är livrädda för kvinnorna och vad som skulle hända om de gick lösa.

Nej usch. Mardrömmen är att det är sant.

Dolt jävla nummer

Dolt nummer. Ringer vid 1 på natten.
Jag svarar inte.

Ingen av betydelse (förutom farsan då) ringer med dolt nummer. Och skulle det var viktigt har alla i familjen hemnumret.

När jag väl somnat ringde det igen. Klockan var 4:04. Får hjärtklappning och måste gå upp och lugna ned mig.

Känner man med sig att den man ringer inte kommer svara om hon ser vem det är, borde man ju förstå att man är fel ute.
Och hur viktigt är det om man inte talar in meddelande, eller skriver ett sms om man inte når fram.

Nu har jag stängt av mobiltelefonsignalen på mobilen för gott.

Gubbjävel

Vid 7-tiden satt jag på tunnelbanan. Vid Slussen steg det på en rödbrusig man i 60+-årsåldern, som var så nervös att han skakade. Ojoj, tänkte jag. Hur ska detta gå. Hjärtinfarkt. Hjärnblödning. Kollaps?

Mannen spejade jagat omkring sig och kastade sig sen ner där två personer satt med lurar. En kvinna 50-årsåldern och en ung kille med utseendet emot sig. Åtminstone för gubben.

Gubben knackade hårt på ynglingen som tog av sig ena öronsnäckan.

- Du stör. Jag tål inte oljud, sa gubben och skakade.
Den unga kille uppfattade inte riktigt och sa "Va?"
- Det låter. Jag försöker sitta här och koppla av och du.. du låter.
- Ja, men sätt dig nån annanstans då, sa killen.

Det var gott om plats i vagen, och alla var lugna och avslappnade utom gubben.
- Nej, du ska flytta, terroriserade gubben, och knackade på killen igen och skrek:
- 35 års invandrarpolitik har förstört det här landet!!!

Kvinnan, som satt mittemot, också hon med lurar, gick helt fri från terrorn, och hon hörde inte heller vad gubben sa och såg bara förvånad ut. Situationen började bli väldigt obehaglig, men jag hade nått Hornstull och skulle av. De tre jag satt med pratade spanska. Vagnen var på väg mot Norsborg. Folk var på väg hem och försökte koppla av med en bok, en tidning eller sin musik.

Vi var nog alla överens om vem det var som borde hålla käften.

/hittat bland draften, detta från 25 maj -06 03:31/

Livsstilssegregering önskas

Grannen under bankar i sitt tak - vårt golv - för att dottern spelar musik i sitt rum.

Klockan är 17.25, lördag.

Det borde finnas en grannterrorjour att ringa till.
Varför flyttar en kärring som vill ha totalt tyst in till barnrikehusen här? Hon kommer gå under när småungegängen blir tonåringar om några år.

Funderar på en bostadsbytarsite.
De störda byter med folk i förorterna som inget hellre vill än att flytta in till stan.

Varför inte ett mer livsstilssegregerat boende. Seniorboende med släckning kl 22. Billigt yngreboende. Familjeboende med hushållsnära service. Kanske kollektivboende för ensamstående. Musikerboende för högljudda. Man borde få ha ett val av sina grannar och hur man vill leva.

Nu är boendenormen de tigande och tysta och morgontidigas villkor.

Vältränad kärring

Liten och behändig. Så uppfattar männen mig. När dom är fulla vill säga.
Dom vill liksom lyfta upp mig och ta med mig bort.

Kille efter kille tjatar om min träning. Men säg nu, säger dom, vad tränar du? Du måste ju träna, annars skulle du inte se ut sådär.

- Nej, jag tränar inget.
- Jo, det gör du.
- Nej, faktiskt inte.
- Du ljuger, du måste träna.
- Jag cyklar lite, och dansar ibland.
- Nä, berätta nu vad du tränar.

Cykloiderna en trafikfara

Blev lite besviken på att ordet cykloid redan var påhittat, eftersom jag tyckte jag kom på en bra beteckning för något jag sett varenda dag sen cykelsäsongen drog igång. Vinterhemulerna har jag skrivit om tidigare, och det här är också en slags hemuler eller vanliga ufon:

- De ser bara rakt fram.
- De har mycket bråttom.
- De kan bara göra en sak i taget.
- När de cyklar cyklar dom. När de arbetar arbetar dom, och resten vill jag helst inte tänka på.
- När dom cyklar gör dom det med basta: med ny mountainbikecykel, med nya slimmade grönprickiga cykelkläder och hjälm med fartränder.

Det kan vara vanliga bilister, som ställt bilen, för att börja cykla till jobbet, men i så fall med besked. Med tidtagning, pulsmätning, metermätare och hela konkarongen i cykelryggsäcken. Det gäller att inte en enda gång mellan hem och jobb eller jobb och hem behöva sätta fötterna i marken. Som när man kör bil.

Förutom att de ser ut som en slags grodor är de en ren trafikfara.