14 augusti 2013
7 augusti 2013
Slippa missa nattbuss
Kändes lite sådär sådär att precis missa blåbuss mot gullmarsplan i sennatten.
Funderade på om det verkligen vare sig var roligt eller rofyllt (eller nåt annat) att vänta 25 minuter, enligt tidtabellstavlan som man till sist hittar inne i busskuren, när man inte ens vet om den visar bara planerad tidtabell eller när verkligen en buss kommer att komma.
Missa buss, missa anknytning, i liten skala från kl 02.29 gör viss skillnad och handlar om minst en timme att komma hem någon halvmil.
En taxi dök upp lite lägligt, men bra. De saktar in och kollar läget där man står med andan i halsen och svettas efter att precis ha missat bussen.
Så åker de förbi på andra sidan gatan, vänder, svänger förbi och frågar. Man kollar läget själv: Verkar föraren okej eller inte. Hm. Kolla numret på taxin, är det verkligen bolaget man tror, ska man ringa någon och berätta vilken taxi man tar osv osv.
Har både en fördel och nackdel att se ofarlig/oskyldig ut. Man får lätt taxi när många konkurrerar om få bilar, men lever farligt ändå, men hans resonemang att det inte var bra att vänta 25 minuter för att ta en buss för att sen dessutom cykla hem mot förorten i söderort i sena natten övertygade just den här kvällen.
På 5 minuter var jag hemma. Gott.
Vi var överens om att det har varit skönt under juli att pendelcyklisterna varit bortresta. Till och med gamla stockholmscyklister som jag reclaimar ibland cykelbanorna utan känslan av att i vilken sekund som helst bli ihjälkörd - eller från hans vinkel - att köra på galen tidsstudieman i modern tappning (cykloid). .
Har annars nästan skippat allt som har med taxi att göra, för att man inte vill vara vägfinnare och guide till stan och samtidigt betala för det. Den här killen visste vägen. Jag sa bara gatunamn en enda gång.
Funderade på om det verkligen vare sig var roligt eller rofyllt (eller nåt annat) att vänta 25 minuter, enligt tidtabellstavlan som man till sist hittar inne i busskuren, när man inte ens vet om den visar bara planerad tidtabell eller när verkligen en buss kommer att komma.
Missa buss, missa anknytning, i liten skala från kl 02.29 gör viss skillnad och handlar om minst en timme att komma hem någon halvmil.
En taxi dök upp lite lägligt, men bra. De saktar in och kollar läget där man står med andan i halsen och svettas efter att precis ha missat bussen.
Så åker de förbi på andra sidan gatan, vänder, svänger förbi och frågar. Man kollar läget själv: Verkar föraren okej eller inte. Hm. Kolla numret på taxin, är det verkligen bolaget man tror, ska man ringa någon och berätta vilken taxi man tar osv osv.
Har både en fördel och nackdel att se ofarlig/oskyldig ut. Man får lätt taxi när många konkurrerar om få bilar, men lever farligt ändå, men hans resonemang att det inte var bra att vänta 25 minuter för att ta en buss för att sen dessutom cykla hem mot förorten i söderort i sena natten övertygade just den här kvällen.
På 5 minuter var jag hemma. Gott.
Vi var överens om att det har varit skönt under juli att pendelcyklisterna varit bortresta. Till och med gamla stockholmscyklister som jag reclaimar ibland cykelbanorna utan känslan av att i vilken sekund som helst bli ihjälkörd - eller från hans vinkel - att köra på galen tidsstudieman i modern tappning (cykloid). .
Har annars nästan skippat allt som har med taxi att göra, för att man inte vill vara vägfinnare och guide till stan och samtidigt betala för det. Den här killen visste vägen. Jag sa bara gatunamn en enda gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)