Lite ilska då och då

Min ilska pyser ut. Det är som att lite gifter måste ut då och då för att det inte ska bli intern härdsmälta. Hade en partiell sån i oktober, då nästan allt slogs ut. Trillade ner för trappor, kunde inte läsa på skärm, och hade ingen känsel i armarna.

Man hindrar sig med ren feghet och krav på snällhet år efter år, från tonåren och uppåt, in i fållorna. Som morsa har det varit så plågsamt att se hur tjejerna håller på introspektivt och definierar sin person genom att jämföra sina fel.

Försöker visa att jag tycker att jag har rätt att röra mig ute, utan att ha stämt möte med väninna och utan att ha något ärende, att jag är en upplevande och kommunicerande människa.

Jag har säkert förlorat många chanser på att jag brytt mig för lite om hur jag ser ut, men ska jag granskas uppifrån och ner och i minsta detalj, då sparkar jag bakut. Men lite jobbigt är det nu, när snubbar glor på en och sen får en chock när de ser fejan. De tror kanske jag är 30 nånting bakifrån, men så vänder man sig om och de springer och gömmer sig.

Men om man nu är snäll och snäll och skiter i sina egna önskningar för länge så kommer man i klimakteriet. Det gör man i och för sig i vilket fall som helst, men det är kanske först då man tar sig rätten att ha åsikter och vara förbannad.

Jag är arg på att intelligens och kreativitet inte tillåts. Den täpps till, för de flesta av oss har varit, kortsiktigt sätt, mer till nytta i företagen som själva arbetskraften och behövs.