22 juli 2010

Elektronisk musikhistoria

Lyssnar på elektroniskt musikhistoria a la Calle Dernulf och han är just nu runt -80 med Human Leage, och det är väl det enda fördelen med att vara född i den förlorade 50-talsgenerationen som jag: att man varit med i hela det här musikparadigmet sen dagissålder, det som fortfarande är som nytt för de yngsta. Det är däremot pinsamt att folk som typ 30-åringar ute på klubbar och 40-åringar på jobbet tycker att man är excentriskt eller töntig som gillar ungdomsmusik.

Jaja.

Fast det är ju först nu som tekniken kommit så långt ur lyssnarperspektivet som man kan välja vad man ska lyssna på och var. Vi sög i oss ALLT som kom, för att det var så få tillfällen som bjöds.

I övrigt har Calle D en förkärlek för ordet "bubblar", att det bubblade i musikkretsarna, men som radiolyssnare kan man inte tänka sig honom i någon som helst miljö där det bubblar... har inte på alla år hört honom skämta om någonting över huvud taget, eller att man får en känsla av att han har egna upplevelser från dansgolvet, varken här i Sverige eller nånstans där det "bubblar"...

Men det är tur att nördarna samlar ihop och presenterar lite facts and figures, eller diverse syntar och musiksläpp, som i det här fallet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar