Ö-shchhh-öta-gatan

Jag hör till den liberala och överslätande typen som inte brukar märka ord om jag ändå förstår vad folk försöker säga. Jag rättar inte, men i enstaka fall händer det, speciellt om folk i sär skriver så att det blir obegripligt och fult. Ihopskrivningar och att kunna sätta ihop helt nya ord är det roligaste med svenska språket, så det kan man bidra med att försöka få vidareutveckla, tycker jag, och det gör man bara genom att fortsätta använda särarten, inte genom att avveckla den.

Ibland hamnar man i diskussioner om gatunamn i Stockholm och uttal som inte stämmer med vad besökare eller inflyttare brukar tro.
Dit hör till exempel Nortullsgatan, Surbrunnsgatan, Rörstrandsgatan och Tavastgatan. Jag uttalar dem som jag lärde mig som unge i stan. Därmed inte sagt att de uttalen var annat än lokala för tiden. Har däremot själv valt att aldrig säga Östgötagatan på det sätt man ska, inte ens som barn hos mormor och morfar i Mosebacketakterna, för jag kan inte säga sje-ljud utan att folk tror jag kommer från Norrland eller är upper-upper. Östgötagatan 77 skulle inte vara mitt val av adress precis..

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, gatunamn, Nortullsgatan, Surbrunnsgatan, Rörstrandsgatan, Tavastgatan