Fått en stor spyfluga på rummet som snurrar runt i sänglampans skärm. Så irriterande när man ska försöka chilla ner sig. Fick ställa lampan utanför rummet, snabbt släcka ljuset, och stänga flugan ute. Nu väntar jag. Sen tar jag in lampan och tänder igen.
1:30 är klockan, och jag har tusen idéer och skulle vilja gå till ateljén.. Ha. Mycket har man hittat på men nån ateljé blev det ju aldrig, men inte heller en sån där pysselhörna som kvinnor sägs vilja ha och ha rätt till. Jag har i alla fall mitt eget rum. Och där har jag både skön säng och en arbetsplats som är tusen gånger mer effektiv än på kontorets, och med frisk luft, ljus, radio, nyheter, musik, skrivare, två datorer..
Då ska jag TVINGA mig i säng. TVINGA mig till sömns. Och sen TVINGA mig att gå upp. TVINGA på mig kläder. TVINGA mig till äckelblåbuss och äckelblålinje och äckelförort, för att sitta i en miljö där jag jobbar sämre..
Vad morgonterrormänniskorna inte förstår är att om de ser mig på jobbet kl 9 så tror de jag är där, men det är jag inte. Jag har inte sovit färdigt och det är ett lose-lose-förhållande, inte win-win. Jag tänker möjligen "..fan, fan, faan, vad gör jag här, suck..". Det tar timmar att vakna. Ögonen svider. Hjärnan är fast i sitt standby-läge hela dan. Först på kvällen börjar det strömma lite energi i knoppen av träden i skogen utanför.
Spyflugan lurade jag ut i mörkret, och ljuset tog jag tillbaka till mitt eget rum.
Går jag upp vid 9 och sätter på datorn kan jag börja jobba direkt. Om än lite trött.
Vaknar jag 11 är jag till och med pigg, och kan jobba 10 timmar på raken om så behövs. Och sen ha ork till fritid efter det.
Jag avskyr tvång. Både att tvingas och att tvinga andra. Med kontrollfreaksen gör jag som med flugan. Försöker lirka iväg kontrollanter utanför och släcka ljuset för dem. Det värsta är att de inte nöjer sig med att kontrollera de redan lydiga.
Det är de frias ljus de vill åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar