Okej ok

Tänkte skriva att jag hade velat göra en churchill idag, men insåg att där går gränsen. Det går inte att stava till churtchill, och vem i hela världen skulle ha anledning att sitta på min sängkant och ta order, och sen fixa allt åt mig.

C gick tydligen inte ur sängen på förmiddagarna. Han sov inte mer än två timmar per natt men lyckades hushålla med de personliga resurserna och höll sig igång på diverse stimulantia. Det är ungefär motsatsen mot hur jag gör, där det mesta bara känns som longörer och transportsträckor. Bäst mår jag om jag har en och en halv meter till jobbet. Klick, så är datorn på och jag kan koncentrera mig på det jag ska göra direkt. Och känner mig nästan lite lycklig.

Man är helt enkelt inte speciellt viktig för världsutvecklingen och man är en sån där droppe i havet, som de flesta andra, och det är vår sammantagna aktivitet som gör världen, trots makthavarna, som inte fattat att man inte vill ha dom.

Men ibland tycker en och annan att man är okej - och det gör mig glad. För det finns folk som verkligen tycker illa om mig, utan att jag gjort dem något illa över huvud taget, men så är det. Fy fan vad jag tycker illa om mobbing, förresten. Tänk alla ungar som måste tillbaka till sina plågoandar i skolan nu.
Jag har aldrig förståt tjusningen med att glänsa genom att utesluta andra.