Dottern ropar:
- Hotel Babylon har börjar nu.
Livsandarna börjar vakna i det zinkensdammska mor- och dotter-hushållet.
Såg ett nästan helt avsnitt av Hotel Babylon igårnatt och fick aningens panik över att sitta där i fåtöljen och käka kebab och skratta åt denna brittiska såpa, när jag borde sova och förbereda mig för jobbet dan efter.
Klockan är nu 01:49. Jag är OBOTLIG kvällsmänniska, och har alltid varit. På förmiddagen duger jag möjligen för lättare hushållsarbete, inget annat. Jag kan inte tänka förrän på seneftermiddagen. Har jag tvingats upp för tidigt är jag så deprimerad framåt jobbhemresan att jag gråter på blåa linjen och bara har en tanke i huvudet:
- Det här är f*n inte roligt, inte roligt, satans helvettes tråkigt är vad det är...
Och det är så det är, fast folk vänjer sig. Det finns en tanke i att tvinga upp folk i ottan. Plinga i kyrkklockan så att bondjävlarna ska vakna och göra rätt för sina småslantar. Folk har vant sig vid att jobba för mycket, så att de stupar i säng och inte orkar inse att det inte är ett dugg roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar