Planerar fel.
Skulle inte ha hängt med jobbet ut igår till exempel. Kände mig nervigt fel, och de första ställena vi var på hade sån där lusig akustik så att man bara hör den som sitter eller står närmast, fastän det inte ens var musik på. Och till sist skriker folk, fast man hör inte vad de säger. [Fondueboden]
Nej, jag har inte fel på hörseln alls, förutom en utslagen frekvenz, typ på syrsenivå, på en av öronen. (va fan heter det: på ett öra, på ett/en av öronen/min öron?...) Fick skadan av av saxofoner på en jazzkonsert när jag stod för nära högtalarna lite för länge. Ja, hela tiden.
Nu känner jag min smärtgräns bättre, men gillar fortfarande när bröstkorgen vibrerar av bas.
Egentligen är det väl bra att vara med på det sociala och störa lite, men ibland undrar jag varför folk (typ andra) ska försöka slå så många flugor i samma smäll vid samma tillfälle, så att det egentligen bara kollapsar. Finns det inte fler kvällar? Går det att öronmärka även om man är singel eller blivande singel och snart 25, 30 eller 45?
Ska man gå ut och äta med kollegorna kanske man gör det där man kan snacka med varann, och ska man barhänga ett rätt stort gäng kanske man inte måste tränga sig in där det redan är smockfullt av en massa tjocka after-workare [Grappa], för det kommer definitivt inte funka att umgås med de man är ute med, synas i hopen och ragga samtidigt.. eller?
Det är kanske just det tricket folk har: Vara ute med gäng, och visa att man har tillhörighet, och stå och se intressanta ut bland andra intressanta människor.
Sen försöker ju ofelbart någon ledarperson smita iväg till nåt ställe [Snottys] där de känner sig mer hemtama, och får några att haka på.
Halva gänget följer inte med utan ska hem. Och hälften av hälften hoppar av på vägen.
Men inte jag, tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar