Skäms ju, men gjorde det igen: en eva lighter version.
På vägen till Festival de Kulturen igår, så märkte jag plöstligt att jag inte hade nån väska på pakethållaren. Faaan. Visst visst, kamera, plånbok och ipod hade jag på mig, men ända: mina kartor, anteckningar, smink, snus, hårborste, extrakläder, sarong att sitta pa, evenemangsguider, etc. etc, borta.
Jag vände hojen och cyklade tillbaka och där ser jag tva söta killar komma kånkande på väskan. Vad bra, tyckte dom. De var på väg till polisstationen med väskan, och hade säkert nåt roligare alternativ för dagen. Jag var så glad, otroligt vilket besvär bra folk gör sig.
Det var tappning nummer ett igar. Solen var stark och jag letade och letade efter solbrillor och till slut hittade jag och köpte första bästa. Bara en timme senare halkade de ner i bajamaja när jag som mest behövde dem. Blurp. Gick in pa ett ställe som hette Clash, rockklubb, och satt och mimikpratade med Jytte, som inte kunde sa bra tyska, men ända kunde berätta att hon flydde med sin 7-ariga son till väst tio ar fore murens fall och att hon fortfarande idag har svårt för östra sidan och blivit en san där hyperlokal Kreutzbergare som aldrig lämnar området. Sonen är idag 37 och hon var 56, fast hon såg ut som 37.
Sen tog minneskorten till kameran slut. Det fanns otroligt med roligheter att fota och filma och gatushower med latinkör, hardtechno, bleka rappare, mat, barer, barer, mat, mat. Nä, fota gick inte. Maila bilder gick inte. Kopa en liten sax gick inte. Hela Berlin är stängt när det gäller affärer. Essen unt drinken är vad som gäller en san här helg.
Efter en rolig kväll pa karnevalen skulle jag hem. Såg så när jag nästa var hemma (typ 5-6 km)att jag plötsligt inte hade väskan pa pakethallaren... en gang till... neeeeeej. f#####n, körde som en galning för att hinna hitta den om den nu ramlat av. Nej. Hela karnevalsområdet var under uppstädning och utplåning och stånden hade packat ihop, så det gick inte att känna igen sig. Gav upp. Tänkte att nu skiter jag i att leta, och akte snabbaste möjliga vag till hostelet, trodde jag. Ingen karta. Inget nikitin. Jag cyklade åt helt fel håll och hamnade till sist pa Potsdamer Platz som i en science fictionrulle. Bara jag där...
Skulle ni gå till polisen och tro att någon lämnat in väskan? Idag har jag varit på två polisstationer.
jag tror tappa vaskan gar i slakten. vi har liksom en bristande hjarncell som gor att vi har noll koll pa armhalan.
SvaraRaderarakade glomma hela min varra inkl pass, dagbok, kamera, planka osv osv pa en javla klubb i covent garden 2 veckor sen och blev sa om oronen forvanad nar jag kom dit dagen darpa och ALLT var kvar. jag behovde inte ens fraga om min vaska, det forsta vakten fragade nar jag stod i kon var "are you swedish? cause we have found a bag..."
Det är skönt att det finns ärliga människor.
SvaraRaderaNär man var mindre och såg oskyldig ut kunde man alltid lämna in sin väska bakom disk och slippa släpa och ta ansvar. Nu tror de väl att det är en bomb man vill bli av med.
Om jag inte kan ha internet/kartor/gps i en liten bärbar sak snart blir jag galen. Folk man frågar vet aldrig var något finns eller hur man hittar.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag gick alltså till polisen dan efter. Beskrev allt skräp (+minneskorten) i väskan.
SvaraRadera- It's your lucky day, sa polisen.
Nån dam såg väskan falla från pakethållaren, men jag hade hunnit cykla vidare. Jag cyklade tillbaka (troligen) samma väg, men då hade hon nog redan hunnit gå iväg.
Så inlämnad på polisstationen i stadsmitte, där fanns den. Och jag fick mina snusdosor och anteckningar.