Berlin lärt av misstag

I Berlin kan man konsten att göra nåt av sina kajer. Muren gick i långa stycken och spärrade tillgången till kajområdena och det var ångestfyllda bevakade zoner av ingemansland
I Sverige har vi trots lång fredsstid områden i centrala Stockholm som påminner om krig, avspärrningar, och inte minst vår favoritrestriktion, ransonering. Man har stenkrosslager istället för kaféer och restauranger, som på mellersta delen av Norr Mälarstrand, där det förra helgen inte fanns någonting öppet än. Sen öppnar två pråmar som hör till restauranger, och du måste komma riktigt riktigt tidigt för att få en plats i solen, sen när det blir säsong.

Staden kan planera för extrema lyxhotell och andra mastodontprojekt med hotell och nya gallerior som gör stora ingrepp i stan, men det småskaliga och sociala är både billigt, flexibelt och farligt. Tillåtet är det i alla fall inte. Och ingen krögare kan satsa på något som är en mer fast installation med värme och regnskyddade terasser som passar instabilt klimat, för uteserveringstillstånd ges aldrig mer än för en sommarsäsong i taget.

Varför ser det inte ut såhär i svenska städer på sommaren? Jo för att majoriteten svenskar hatar det. Man kan gilla att komma till pittoreska semesterorter med sånt här en vecka eller två, men vill inte själva ha folk som springer omkring där man bor. Det kan till och med vara problem att få driva ett galleri med kafé med öppettider bara på dagarna just för att grannarna är så sura.
Sura och trötta. Tål inte ljud. Vill vara ifred. Tål inte folk. Bilden är från Club der Visionaere i Kreutzberg.

Andra bloggar om: Berlin