Typiskt mig att ge upp efter en och en halv gång, som med bastuyogan. En gick ut, en till lämnade rummet, fast man var ombedd att stanna även om det var jobbigt, och plötsligt ser man alternativet: att själv fly ut i friska luften istället för att ligga i ett sprängfyllt stängt värmt rum lite för tätt inpå 30 andra.
Det här är nog mer min stil:
Utomhus, lite rytm och så och inte så mycket snack. Som allmänskeptiker till massrörelser undrar jag vad allt snack och alla varianter av teorier ska vara till, annat än för sedvanliga kalenderbitare och namedroppare. Bla-bla-bla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar