Vardagen extremt torr

Fy fa..sen. Undrar hur andra är funtade som godmodigt åker sin långa väg till jobbet, jobbar med nåt enahanda och sen åker hem med sina kassar till en bostad där det redan finns alldeles för mycket. Är de nöjda med sitt smågodis i nya soffan? Har de tid till sina barn, vänner och sig själva? Gör dom det dom gillar och är bra på, eller mest det dom måste?

Alla dessa måsten.. På jobbet: mest panik för småsaker som inte ens är viktiga och som ändå någon annan kommer vilka göra om inom en snar framtid. Egentligen är jag urförbannad på alla kontrollfreaks som ska styra och ställa och göra allt en aning värre än det är genom att utmåla småsaker som skitviktiga och mörka det folk till vara med och bestämma om och som angår dem. Det är förödanda med livrädda pedanter som tror att de är tillräckigt kreativa själva och att det bara blir rörigt om alla ska vara med, känna till vad som är på gång och kunna påverka.

Astråkigt är vad det är - och förnedrande.