Jag flyttar inte lagren en gång till

Jag spelar inte in nåt längre. Inte ett enda program från tv, inga filmer.

Tänk hur små bostäder vi skulle kunna ha utan skrymmande soffor, dessa enorma köksbord som är tänkta för stora familjemiddagar och fester, där man kanske oftast bara sitter en eller två och läser tidningar, hiskeliga garderober, och bokhyllor fulla med böcker och pärmar som aldrig öppnas och band och skivor som aldrig spelas.

Hur skulle man ha tid att vårda sina samlingar? Vissa vill ju vara privatarkivarier, men det kräver sina kunskaper - och system.

När man tittar under ytan förstår man att många saknar bra vardagssystem för in och ut, recycling och långtidslagringen. Vad vet man om framtiden? Vi har inbyggt att lägga upp lager för hårda tider, svälten, långa mörka vintrar. Samtidigt ska vi ha rent, snyggt och gärna det senaste också.

Saker måste ordnas om hela tiden. Och så flyttar man kaos från ett ställe till ett annat. Man köper fler lagringsmöbler, skaffar större bostad, ärver saker, som man inte förmår sig skicka vidare.

För min mor och hennes syster tog det tre månaders jobb att gå igenom föräldrarnas idoga skräpsamlingar i lägenhet, källare, vind, torp och och uthus. Inte ett enda penna eller enda anteckning om utgifter och inkomster hade fått gå förlorat någonsin och systrarna kunde se exakt hur lite föräldrarna spenderat på födelsedagspresenten när de fyllde 10. ALLT, precis ALLT, fanns bokfört. Till och med på olösta frågor gavs svar någonstan längst upp längst in i sovrumsgarderoben, fyra meter upp.

Idag skaffade jag 15 flyttkartonger. Fem är fyllda. Jag får panik.