Känns nästan mer som jag är ute i världen nu, nu när jag är hemma.
Ruskigt är det där ute. Igårnatt när jag inte kunde somna zappade jag runt. Då hade planet i Sao Paulo slirat in i en bränsledepå och 200 befarades döda i explosionen och branden som följde. Något hopp fanns inte, förstod man.
Natten innan låg jag själv i samma typ av plan och skakade i timmar, omhändertagen av psyk-sköterskor personalen hittade bland passagerarna. Ingen läkare fanns ombord.
Hade mitt livs västa panikattack, men jag var själv övertygad om att det var hjärtinfarkt på gång och att jag inte skulle överleva. Var med på ett plan där en ung kille fick hjärtstillestånd, och det är sånt som kan hända.
- Du kommer överleva, det är ångest det här, det är en typisk ångestattack och då tror man att man ska dö, sa hon, sköterskan.
Hade ingen känsel i armarna, ansiktet och läpparna domnade, kunde knappt andas eller svälja. Hjärtat skenade. Pulsen var skithög och blodtrycket högt (men inte farligt högt, påstod dom). Men jag som brukar ha extremt lågt blodtryck blev ännu oroligare.
Flygrädd är jag inte, men där på golvet, när folk klev över mig, och jag kände det iskalla draget från golvet, fanns tanken där att den här resan kanske inte skulle gå bra, och kände verkligen hur jäkla utsatt man är instängd i ett plan. Man kan inget göra. Man kan brinna upp även efter man landat.
Personalen på Novairplanet var i alla fall väldigt bra och jag slapp sitta instängd på min plats med två extremt sura kärringar.
Härhemma går jag nu inte hemifrån i första taget. Jag rehabiliterar mig med riktig mat och städning. Först om några dar är jag beredd att resa igen..
Andra bloggar om: resa, flyg, CNN, Novair
Godmorgon! Ja, jag förstår hur det kan kännas att känna sig instängd i ett flygplan .. eller kanske ändå inte .. Känner själv lite av den känslan och vill ALLTID ha en gångplats .. och har jag fixat det till om 3 timmar med Novair? .. Neej, eller rättare sagt jag vet inte hur seatingen blir. Förstår att du tycker det är jätteskönt att vara hemma igen ... Din upplevelse på flyget var fruktansvärd, juh!
SvaraRaderaHa det bra!
Janne
Jag är också en gångplatstyp. Hoppas resan hem gick bra.
SvaraRaderaMen så läskigt...Vet hur det känns. Har bara haft en megapanikattack men det räcker. Är livrädd att det skall komma tillbaka. Nu får du varva ner ett tag...
SvaraRaderaTack för inbjudan! Kul grej, men jag har inte ens kommit på hur jag svarar dig..tar nog lite tid att bena ut allt. Pröva mig fram, fattar inte heller vad poke är?
Visste att jag hade läst om din skakiga flygresa och letade mig tillbaka till den. Jag skrev att jag haft en riktig panikångestattack för 1,5 år sedan. Varit övertygad om att det aldrig skulle hända igen. Det gjorde det. I fredags. Det går inte att förstå innan man varit där. Jag var övertygad om att det var hjärtinfarkt. Ambulansen kom och tog mig med, det går ju när man befinner sig på markplan. Helt overkligt. Varför? Vad händer?? Är heldizzig fortfarande.
SvaraRadera