Vad mer behövs

Vad mer behövs än en cykel, ledigt och lagom många sidor kvar av boken, och så lite sol förstås..
Boken kommit tillrätta idag på eftermiddagen.

Känner mig glad över att ungarna vill vara med mig och att vi går ut och käka libanesiskt en fredagkväll. Det tar ju sin tid med 16 rätter som ni vet. Vänner.. tja. Vet inte om det är nån vits. Dom försvinner när de hittar nån. Och pojkvänner då. Dom försvinner helt hur mycket vänskap man än haft i förhållandet.

M1 ropade från ett fönster på berget när ungarna och jag gick förbi igårkväll på väg till Taboli. Och vi gick fram till fönstret för att kolla in vem basrösten tillhörde. I ett halvår var vi ihop. Han träffade ungarna ofta. Var jättesnäll, spindeln i nätet i ett jättegäng i Stockholm, alla från en svensk småstad. Det var fester, intriger, massor med folk omkring, saker som hände jämt.

- Du känner väl igen ungarna, sa jag, väl medveten om att det var 12 år sen nånting. Men ganska uppenbart samma barn.
- Vet inte, sa han.

Fantasin räckte visst inte så långt. Och då kom jag på att det var just det.