Här stenas hon ihjäl - av nio män. Maxstraffet för (så kallat hedersrelaterat) mord är sex månader.
Befrielsen är inte nära. Det är så absurt grymt att man knappt kan ta till sig det. Man blir kränkt bara av att få halvstora stenar på sig, kan jag lova. Eller att bli jagad av en pöbel för att man inte har duk på huvudet. Man överlever för att överlevnadsinstinkterna tvingar till anpassning.
Ni kan tänka er hur extremt farliga vi kvinnor egentligen är eftersom vi sen den råa muskelstyrkan i religionens namn tog över hela makten har kuvats i nästan alla kulturer. Vi måste stängas in, dölja kroppen, sys ihop, bevakas, tvingas till underkastelse, lydnad, skam, förnedring.
Så ser man gubbarna sitta där och grymta i sig maten kvinnorna de äger lagat, i kläderna de sytt och tvättat, och de har fötts in rätten att fördöma och förakta halva mänskligheten.
Den som känt det här föraktet vet. De här männen är livrädda för kvinnorna och vad som skulle hända om de gick lösa.
Nej usch. Mardrömmen är att det är sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar