Den cykel jag hittade var verkligen inte vilken cykel som helst.
Det var min cykel, den svarta CBS:en. Utanför Kaffebar på Hornsgatan stod den. Pumpad och fin. Inte ens småsparkad den här gången. Dom där sparkartyperna trodde väl jag var i närheten hela tiden.
På Kaffebar beställde jag en dubbel macchiato.
Ägaren hällde i lite mjölkskum i espresson, och stannade sen upp och tittade på mig.
- Häll gärna i en extra skvätt tack, sa jag.
- Jag väntade bara på att få höra just det, sa han.
Jahaja. Att man ska vara så förutsägbar. Nästa gång ska jag beställa en stor latte och en kanelbulle. Då kommer han ramla omkull.
Andra bloggar om: cyklar, cykling
Kom just ihåg att jag blev av med en svart DBS nostalgimodell på Tavastgatan 18, för cirka 15 år sedan. Dem tog den trots kättingen.
SvaraRaderaDBS:er är nog ganska stöldbegärliga. En cykel glömmer man inte så lätt.
SvaraRaderaMin citybike snoddes på Medis. Den hade blocklås, men var inte fastkedjad. Torget var rensat på lösa cyklar. Jag har fyra cyklar, men två är för smaldäckade, och två för trögtrampade, och bara en har för övrigt luft.
Jag är klart ute efter en DBS nu.
Den ska vara kanske 10-växlad, inte ha bockstyre, och ha 26-27 tumsdäck och vara snabb.
MÅste kontakta nån cykelnisse.