I lägenheten på Katarina bodde tidigare min farmor, en etta över gården med föräldrar och syrra. Sen bodde min pappa och en hel rad syskon där, en efter en som tonåringar. Lägenheten försvann på nåt sätt. Det var lätt att få större lägenhet på den tiden, och ingen kunde väl ana hur mycket en opraktisk och omodern etta skulle kunna bli värd.
2,2 miljoner vill dom ha, efter stajlingen.
Morsan hånade idioterna som blir så lurade. Det är klart det ser fint ut utan möbler,
rent och nymålat, nån designmöbel, någon snittblomma i fin vas, oanvända vitvaror, inga bokhyllor, inga garderober, inga tidningshögar, ingen tv, inga kläder i hallen. Bara en tavelram utan innehåll - och en kåt mäklare.
Det är motsägelsefullt att säljare stajlar bostäder för ett boende helt utan prylar, där det är svårt att förställa sig vad lägenhetsinnehavarna egentligen ska syssla med i bostaden. Sex passar inte. För kladdigt på nåt sätt..
Tvärtom den minimalistiska bostadsinredningen inför försäljningar är ju skaffa-nya-prylar-hela-tiden-galenskapen närmast total nu. Det behövs ännu mer med lagringsplats för allt. Förr hade folk inget överflöd. Man köpte enstaka saker som skulle hålla hela livet. Nu har folk så mycket kläder att en liten etta mest skulle funka som dressingroom. Men det är väl så det blir. Kläder i olika faser på väg mot tvättstugan precis överallt, och så en platt-tv, en minibärbar trådlös dator, lattemaskin och en micro i köket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar