Det var den här dagen för 2 år sen jag kunde ha gjort nåt, men gjorde fel.
Funderar på skuldkänslorna. Om man gjort på ett annat sätt, vad hade hänt då? Hade man kunnat påverka? Gav ens försök till råd motsatt effekt?
Är man storasyster så är man. Det kanske är lätt att tro att man haft större inflytande än till och med föräldrarna. Så känns det ibland. Men vi får väl alla dela på skulden, om det nu gör det lättare.
Vi borde ha letat överallt. En kunde ha spanat vid bostaden. En kunde ha wallraffat bland hans bekanta. Obscured by clouds. Nästa dag, nästan framme vid jobbet på morgonen var han i livet. Några minuter från arbetsplatsen hände det, det som 8 veckors polisutredning inte lyckades ta reda på.
Det är knappast som i en CSI-kriminalare när saker händer här i Sverige. Inga vittnen. Man lägger ned. Och så lades locket på.
Jag kommer ihåg när du berättade, det är en så overklig historia, ändå har det faktiskt hänt dig. Det måste kännas så svårt att inte få veta. Hoppas att du inte lägger skuld på dig själv också - varje ögonblick kan man man välja att göra något annat, men vi kan bara göra precis det vi gör. Det är först efteråt vi ser de mjliga alternativen och kan välja annorlunda nästa gång.
SvaraRaderaSå sant. Det är nog bra att ta på sig lite av skulden, men inte allt. Vi påverkar ju ständigt varandra, så om man inte har någon inverkan vore det ju konstigt, men det är konsekvenserna man inte kan styra och man kan ju inte heller veta vad som varit avgörande i en annan persons liv. Som med barnuppfostran, där samma sätt kan passa ett barn utmärkt, men får ett annat att må dåligt.
SvaraRaderaJag antar att folk som dött skulle bli vansinniga om de visste att efterlevarna går och tar på sig skuld..