Min bror och jag när vi var riktigt små.
Jag scannar foton, några få i taget. De har legat i kuvert. Små och skrynkliga och få bilder har datum. Vet inte hur de hamnat just hos mig och inte hos nån annan i familjen. Bara några få bilder på varje filmrulle hamnade i fotoalbumen. Jag är en bevarare. Jag slänger förstås inte bilder. Tvärtom.
...som du förstår är jag helt stum inför dina senaste inlägg...kanske har du skrivit om detta förut - jag skulle inte veta eftersom jag haft en lång antibloggperiod av olika anledningar - men nu när jag går hos dig ser jag dessa ord....jag tänker ofta på E...
SvaraRaderaman kan inte säga mycket mer...
P
Jo, jag har nog skrivit om det eller låtit det som hände framskymta, men jag kan gott säga att jag förutom sorgen också var skakad och rädd och otroligt frustrerad över att inte få prata om vad som hänt, eller berätta eller skriva om det och så är så fortfarande.
SvaraRaderaDet är så konstigt också att jag ju inte vet vilka han kände, t ex från gymnasietiden, och inte vet om de känner till. Jag hör inte heller till dom som läser tidningarnas familjesidor dagligen.