Vaknade idag i en tom lägenhet. Försökte vara en avslappnad och icke-orolig mor till vuxna barn. Sned sol lyste in på en ny palm. Bara sanden som saknades för ett beach party. Sov middag och lyssnade på Christer i p3 om lycka.
Svenskarna tycker sig i alla undersökningar vara bland de lyckligaste i världen. Svenskarna är (jämförelsevis) rika, jämlika, bor i ett demokratiskt menat samhälle, levt fredligt länge. De har också frihet att bestämma om sitt eget liv eftersom samhället baseras på att individen gör sina egna val och försörjer sig själv. Föräldrarna bestämmer till exempel inte vem man ska gifta sig med och kvinnor blir inte försörjda. Svenskarna har också tillit. De tror till exempel inte att alla ska luras.
De allra lyckligaste svenskarna (enligt lyckoundersökningar) är sambos/gifta med jobb och aktiv fritid, och olyckligast är singlar utan arbete och intressen.
Själv är jag singel med (uttjatat) arbete och (undertryckta) intressen. (Nästan som man vore en parantes själv). Riktigt nöjd kan man kalla det. Det finns ju sån potential.
Det finns dom som säger "Svenskarna har det bra men det är också det enda dom har"......
SvaraRaderaAtt vara tillfreds med att ha det rätt bra är ju knappast att vara lycklig. Men lyckan kanske ligger i att ha tillräckligt låga förväntningar, så att små enkla saker ger lyckosus.
SvaraRadera