Det kanske är det som är felet med mig: att jag vill vara själv eller ihop med fler än en. Fester är kul. Men att sitta två i för många timmar? Vara gift i för många år? Man klättrar på väggar.
Man itutas tidigt att det är just två man ska vara. Ha bästis, vara ihop med nån, gå ut par om par och träffa par. Träffar då och då tjejer som vill gå ut och ragga. Så vill de ha mig med, för man kan inte gå ut själv. Man kan inte resa själv. Man kan inte gå på bio själv och man kan inte gå hem själv. Det är för farligt. Med fel sällskap också det också farligt, antar jag.
Ska vi gå dit? Ska vi dit? Ska vi gå och dansa? Ska vi sitta här eller där? Vi ska du äta, vad ska jag ta? Ska vi gör si eller så? Ska vi gå?
Jag smiter ganska ofta iväg. I somras tog jag semester från semestern. Smet iväg på beachen. Gick på ställen där musiken var bättre. Smet hem. Nu ska jag smita ut.
Håller med om att det blir lite tjatigt men med några få känns det inte så, då är det enkelt och mest bara kul att ändå ha en kompis med.
SvaraRaderaJo, håller med om att vissa personer, som man känner riktigt bra, kan det också vara kul att gå ut med eller träffas bara två. Om man däremot inte känner varann så väl och inte riktigt har nåt att prata om i timmar och egentligen vill olika saker, då är det värre.
SvaraRaderaDet finns väl två kategorier, dels de man känner superbra och har riktigt kul med men sen också dom som klarar sig själva, som inte förväntar sig att man liksom håller ihop hela tiden.
SvaraRaderaJag tycker jättebra om en del personer, men går man ut är de som att man ska sitta ihop med lim och helst gå på toa samtidigt också. Dom som klarar sig själva är rätt få tror jag. Det är så skämmigt att visa sig gå omkring själv, som om man va ensam..
SvaraRadera