Nu ska söderbönan ut. Cykeltur kallas det. Det är lite okej att vara söderböna.
Morsan, mormor och farmor var också söderbönor. Modern gick på skoldans, sen vare kört och jag kom in i bilden.
Jag klarade 6-7 år efter 18-årsåldern innan jag blev med barn. Farmor i 3 år kanske. Mormor vet vi knappt något om. Konstnärlig, sas det, och lite udda, var över 30 när första barnet kom. Mamma var 7 år och lillesyrran 4-5 och deras storebror några år äldre när deras mor dog, efter flera års svår sjukdom. Jag tror inte hon hann uppleva slutet av andra världskriget och freden. För barnen måste freden varit en extremt blandad upplevelse. Alla var glada, men deras mamma var död.
Mamma säger att mormor nog la sig ned och dog av sorg. Olyckligt äktenskap, misshandel, krig och så cancer på det. Det fanns inte mycket hjälp på den tiden och tre små barn hade hon. Antagligen var det bröstcancer som spridit sig till magen, som växte och växte.
Morfar tyckte hon bara blev tjockare, fulare och latare, och inte var nån bra fru. Och 7-åringen blev slagen när hon grät över mammans död. Fick inte visa.
Så. Jag förstår att min morsa inte haft det lätt. Att hon flydde direkt från familj in i äktenskap. Ville få fint och rent. Och snällt. Som andra familjer hade det. En snäll man och fina kläder och slippa slag.
Det var kanske det min mormor trodde också när hon gifte sig.
Ibland när jag tycker att jag är en dålig mor, så tröstar jag mig med att jag ger Sexåringen en bättre uppväxtmiljö än vad jag hade. Och jag hade en bättre uppväxtmiljö än vad min mamma hade. Och min mormor, hon hade det rent för jävligt.
SvaraRaderaSå jag tror att utvecklingen går framåt, men våra krav ökar också.
Ja, för fasen. Vi tar hand om barnen bättre än förr, och många är tack och lov inte beroende av mannen för att bli försörjda. Det var en riktig fälla.
SvaraRadera