Igår var någon väldigt försenad. Jag väntade i flera timmar, och gav sen upp när jag inte fick tag i personen varken på mail eller telefon. Skrev mail, talade in på mobilen och gav sen upp. Personen hade utmärkta bortförklaringar. Jag förstår precis, sånt som händer. Ofta är det inte så bråttom som alla verkar tro och gör det till. En dag senare går bra. Varför fredag när onsdag går lika bra. Eller en månad senare. Några år.
När man jobbar blir många aktiviteter så jäkla skruvade. Det är inte så viktigt, egentligen. Det man bygger upp kommer nån tycka är jättelämpligt att rasera vid första bästa tillfälle. Planerna skulle kunna läggas på is och livet skulle gå vidare för miljarder människor utan minsta påverkan.
Jag tycker det är skönt när andra nån gång inte är så punktliga.
Det finns hopp.
___
Andra bloggar om: tid, nutid
För några år sedan åkte vi till Italien. Jag tänkte passa på och besöka in (svenska) styvsyster, som numera bor utanför Neapel. Jag ringde hemifrån, och försökte bestämma datum.
SvaraRadera"ja, det går jättebra, ring när du ska komma"
"Men ska vi inte bestämma en dag nu, tänk om ni är borta när jag ringer"
"Ja men herregud, då kommer du en annan dag. Ni svenskar, ni skall alltid planera så mycket."
Så frfågade jag om jag skulle ta med mig lakan. Hon skrattade.
"Ta med lakan? Ni svenskar, ni är så roliga"
Ja, vi tror vi är normala, fastän vi måste planera allt agendor.
SvaraRaderaOch det är en dödssynd att bara ringa på hos nån.
Man måste förvarna långt i förväg och bli försäkrad om att det verkligen passar.
Och så ser vi oss som norm för det normala fast vi är så himla få.