17 juni 2006

Gammal kärlek rostar

För ganska många år sen var jag förälskad i en kollega som uppvaktade mig och gjorde allt för att jag skulle vara ihop med honom. I två år vägrade jag, och led. Vi satt i samma landskap, jobbade ihop.

Kruxet var att han var sambo med en annan kollega på jobbet. Och hon var min chef.
Jag sa ifrån. Lägg ner, sa jag. Och led. Sen köpte han och tjejen bostadsrätt ihop och gifte sig. Han valde rätt tjej, men hon kanske fel kille. Who knows?

Igår på personalfesten drog han tag i mig och vi dansade några svängar. Vet inte om han fick nåt fylldille men helt plötsligt började han hoa om att han tyckte att jag skulle gå hem. Du ska gå hem nu! Gå! Men det var han som fick gå hem. Och jag tänkte: Oj-oj, vad gammal kärlek rostar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar