Stockholm till Södertälje. Och sen bara hem. Pendeln raka spåret. Easy piecy?
Nähe. Kunde inte ta 17:48 för cykeln fick inte följa med före klockan sex. Och så var pendeltåget 18:03 inställt, och 18:18-tåget 7 minuter försenat. Jag överdriver inte när jag säger att jag fick vänta längre än de 12 minutrarna jag tränat upp mitt tålamod till på Kistaperrongen.
Jag överdriver inte när jag säger att folk på tåget betedde sig precis som mina öron, där det ena inte hör. Hälften av passagerarna skrek oavbrutet i sina mobiltelefoner, resten sov.
Väl hemma såg jag den där freak-showen, där Islands pipande wanna-be-drag-queen-streaptease-docka vann i ruskighet över klumpfotsvidundren från Finland.
Det finns en gräns för hur långt norrut som verkar mentalt nyttigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar