18 maj 2006

Damen pratar smörja

Var urspårad idag. Var på kurs med psykologiskt flum, som ju är så himla roligt, även om man hört sakerna hundra gånger tidigare. Idag var temat transaktionsanalytiskt. En metod att förbättra självinsikt och relationer i gruppen, genom att lära känna sina egna och andras föräldra-, vuxen- och barnattityder.

Ibland känner jag mig samlad. Låter andra diskutera och gapa. Men då och då blir jag själv bara för mycket, tycker jag efterråt. Inser för sent att andra är lika ointresserade av vad jag tycker, som jag ofta tycker att andra är när de berättar saker som jag redan förstått eller presenterar gamla idéer som nya.

Inser att jag reagerar som ett trotsig tonåring på folk som försöker tuta i andra åskådningar och åsiktspaket. När kursledaren körde ett intro med en historisk tillbakablick på arbetsorganisationen historia skrev jag i mitt block: "Damen pratar smörja".

Jag sa att jag snarare upplever det som en backlash i arbetslivet de senaste 10 åren, där medarbetarna inte alls fått mer inflytande, eller ledarna blivit bättre, eller toppstyrningen i företagen minskat.
Men bara för att jag själv känner mig utputtad och marginaliserad behöver det inte betyda att många andra känner så.

Kursledaren tuffade sen in på ett stabilt och bra spår, medan jag nog stod för den mesta smörjan. Kunde inte hålla tyst.

2 kommentarer:

  1. Håller med. Ledarna (eller snarare cheferna)har inte alls blivit bättre, tvärt om. Och inflytandet har minskat i.o.m. att arbetsmarknaden är kärvare. Färre vågar stå upp för sina åsikter.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med oss. Folk har t o m krälat. Varit nöjda med att bara inte få sparken, fast de gjort ett håstjobb i åratal åt ett företag. Hur kaxig är man då?

    Nyanställd med skitlön. Hålla käften. Äldre som alla vill få bort: Hålla käften. Projektanställd, frilansande. Göra jobbet, hålla käften.

    Nä, några glansdagar för arbetstagare har det inte varit.

    SvaraRadera