Ses och ta ett glas?

Det är lättare att säga att man slutat röka än slutat dricka.
När jag säger att jag inte rökt på 2 månader, säger folk glatt "va duktig du är" eller "verkligen bra".

När polaren säger att hon slutat dricka och inte druckit en droppe sen senaste återfallet blir gamla kompisar helt mol tysta, och frågan "ska vi inte ses snart och ta ett glas vin?" fastnar liksom i halsen.

Att sluta röka förenklar i det sociala livet, men att sluta dricka komplicerar det: "Ska vi andra inte kunna ta ett glas vin för att hon inte kan?" Och hur blir det med charterresan, med helgerna, med kräftskivan, tjejträffarna, ölen efter jobbet?

Visst måste det kunna gå. Det sägs att vissa rätter kräva vissa drycker, men det verkar som det egentligen är tvärtom. Mat för att berättiga drickandet.. Sill för att få dricka nubbe.

Sillätandet i landet har faktiskt ökat fastän det är så otroligt uråldrigt. Gammal saltad sill som legat länge, och som man smaksätter med en lag av ättika, socker och kryddor. Men gott är det ju.