Ungarna är väl i fjällen och hänger på kidsens after-ski. Eller nåt. Mina föräldrar åkte aldrig bort med oss på loven. Inga skidor, inga backar. På sin höjd fick man pengar till att åka till Söder och gå på Medis och bada nån dag. Gick man dit istället för att ta t-bana eller buss hade man godispengar också.
Mina barn har heller aldrig fått åka bort på lov i fjällen. Jag vet inte hur man gör. Det verkar vara mest transportsträckor. Jag, morsan skulle frysa ihjäl. Är man präglad så är man. De har åkt med till badet istället, nånstans söderut.
Inte här, även om det här badet ligger på Söder.
Och inte från näraliggande brygga heller, trots palmerna.. (Loopen Marin)
på sjuttiotalet gick vi runt hela kvarteret och var påskkärringar, gick in till folk och sjöng en sång till och med.
SvaraRaderaNu skulle jag inte låta min 9-åring gå påskkärring (det skulle vara svårt att komma in i portarna också för portkoderna)
Fast i de där krämfärgade husen ni bor i kanske alla grannar känner alla? När jag ibland går hem från jobbet och går genom det kvarteret så får jag en känsla av kollektivhusboende eller... ja... nån mjuk känsla av något slag. haha
Krämfärgat? Jahaja. Är det så det är? Jag känner inte en enda granne. Dom andra kanske har nåt lumumma-aktigt ihop, som jag inte känner till...
SvaraRaderaFörresten brukar ungarna känna till postutbärarkoden, som brukar vara samma för hela kvarter och sällan ändras. Tips, typ. Det är i alla fall den enda kod jag känner till.
jamen postkoden! den har jag bara hört talas om, trodde det var något som var utdött.
SvaraRaderaMan kanske kan muta brevis... (så att man kan gena över bakgårdarna istället för att ta det låånga trottoarvägarna när man ska gå någonstans.