Jag hade en plats i sanden på stranden Mae nam. Jag somnade där första dan på Ko Samui innan jag hittade boende, och jag höll mig runt omkring den här platsen hela första veckan på ön. Från fruktfrukosten var utsikten södra Ko Phanghan.
Ko Phangan över vattnet. Följer man ön i bild längst ut till höger ligger näset där fullmånesfesterna och kommersen kring festerna har sin hemvist
Tittar jag söderrut inåt land ser jag mitt bostadsområde till vänster, trädet som ger skugga under dan, och restaurangen, där man kunde sitta uppkopplad för 10 kronor i timmen och titta ut över havet samtidigt.
Ubon villa bungalows.
Västra delen av stranden. med den så kallade "piren" ungefär 300 meter bort.
Stranden österrut. Den bryts här och där av floder, som skapar sanduddar ut i havet. Vid högvatten gick vattnet till midjan. Vid lågvatten virvlade vattnet vid fotknölarna och det var då lätt att ta sig vidare på stranden.
Det tog sin tid att ta sig till yttersta ändarna av stranden, som är 5-6 kilometer lång. I mitten nånstans ligger piren. Från piren leder en sömnig gata med några affärer och pensionat upp till huvudgatan, som är landsvägen som går runt ön.
Första kvällen försökte jag hitta till gatan. "Gå till piren", sa folk. Jag letade. Gick fram och tillbaka på stranden, men inte hittade jag nån pir. Dan efter förstod jag. Det fanns ingen pir, utan bara en plats som kanske haft en pir.
jäklar vad härligt!
SvaraRaderaJa usch ja. Men man får vara glad att man kan ha det enkelt och soligt 2 procent av tiden.
SvaraRaderaDet är nästan plågsamt att titta på bilderna...sådär härligt plågsamt!
SvaraRadera