Hade liten jobböverläggning med en kollega och bestämde oss för Bistro Boheme på Drottninggatan. En timmes jobb, några goda Staropramen, fem timmars snack.
Berättade lite om de händelser som jag bara inte kan eller vågar berätta om i bloggen. Sorgen och oron slår i magen. Jag tar djupa andetag, får inte glömma att andas. Måste tänka på allt som är positivt och inte drunkna i elände. Andras elände. Elände som blir mitt. Som jag sugs in i.
Måste tänka att det INTE är mitt problem. Måste tänka att det INTE är mitt fel, och att jag inte kan hjälpa genom att lida själv. Jag bara bidrar sämre om jag också faller igenom. Vuxna människor är vuxna människor, och man bara önskar att rätt hjälp verkligen fanns att få. Min paus var 12 dagar lång.
Så sant...Man kan bara ta ansvar för sig själv och försöka bli en så lycklig o hel människa som möjligt. Det dåliga samvetet är en envis jävel att bli av med!
SvaraRaderaPauser behövs!
Jävligt envis. Oron också.
SvaraRadera