Nu ska jag bara tycka till lite.
Självmord är för hemskt. Psykhjälpsresurserna används tydligen åt helvete, när inte ens den som flaggar för det och varit inne akut får hjälp. Alla runt omkring en självmordsbenägen behöver också hjälp. Att leva med självdestruktiva som hotar med, eller antyder att.. är tyngre än tungt, förutom den ständiga oron att nåt ska hända, eller kommer att hända.
Om du gör slut tar jag livet av mig...
Tänk er själva. Har ni varit med om det?
Var med om liknande några gånger.
Men psyk-typerna sitter där bekvämt i sin fåtöljer med sina tofflor och tror att de destruktiva och deprimerade och fobiska och vad de är ska komma i tid på sina inbokade tider. Att de ska kunna ta sig dig...
Mobila team är vad som behövs. Folk som ringer upp, söker upp när personen inte svarar, håller kollen, peppar, kommer förbi. Och stödjer de anhöriga, sambon, barnen, som inte kan leva normalt en enda dag.
Frivilligheten i vården kan förvåna. En depressiv person ska själv tydligen avgöra om han eller hon är sjuk nog att få vård, om man kommit så långt som att bli tagen på allvar.
Och de anhöriga ska kämpa, gång på gång, med att försöka få sin anhöriga till psykakuten just när det är som värst och farligast - för annars finns inte en chans att personens tillstånd över huvud taget ska tas på allvar, och inte ens då behandlas det seriöst.
Det om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar