Tänkte lägga av. Lägga ner allt möjligt.
La av med hobbyn x-et. Han poppar ändå upp ibland som en fånig dykare som viftar med grodfötterna över ytan. Det ser extremt larvigt ut.
Sen la jag av att boka resor. Sen var spanskan i farozonen. Men jag tog mig i kragen, gick på lektionen, bokade några resor.
Allt möjligt är i riskzonen, från att lägga ned projekten i hemma, skippa rumsuthyrningen som skulle möjliggöra deltidsjobb, skippa julfirandet helt, radera hemsidan, ge upp som morsa, lägga ner fotoprojekten, säga upp mig från jobbet, avsluta bloggen.
Inget blir ordentligt gjort ändå.
Sen tar jag mig upp några centimeter. Jobbar. Jobbar mer. nästan ikapp på ett håll. Sover en natt. Klarar det. Pust. Försöker få lite system i saker. Hittar på en massa olika varianter på kontroll-liv i blyerts. Med sudd, så att jag snabbt kan lägga ned och sudda ut det jag planerade, men inte hann. Tömmer en papperskorg. Det går framåt.
Grinade två gånger idag. Blytungt. En gång i Kista på väg till jobbet. Hann inte lunch och frös som en gris och skulle på telefonmöte. Telefonmöten! Åka hela vägen till Kista för att sitta i telefonkonferens med folk som jobbar hemma.. sjukt. Jag ville också vara hemma.
Grät när jag kom hem. Grinar en grinar alla. Sen har jag jobbat till nu.
jag vill just nu flytta hemifrån alternativt gå ner på deltid som mamma...kan nån vara snäll att ordna det innan galenskapen fullkomligt tar över !!!
SvaraRaderaVara mamma kan och får inte vara ett heltidsjobb. Jag tycker faktiskt *alla* är ansvariga för barnen, även de som inte har barn själva. Vi, alla, kommer ju direkt påverkas av hur alla barn blir som vuxna.
SvaraRadera