Utför på kontoret

Det går utför på kontoret.

På det goda 90-talet hade jag, utan att vara chef, ett stort eget rum på kontoret med dubbla fönster. I rummet fanns ett rejält skrivbord med "besökparkering". Man kunde ha gäster vid skrivbordets yttersta rundning eller i rummets fikahörna. Man hade ett par hurtsar och en lång bokhyllevägg med låsbara jalusiskap, pefekta hängmappssystem, tidskriftshyllor och en egen jätte-whiteboard på väggen. Utanför dörren fanns in- och utboxar för posten. Man hade riktig telefon med 20-40 snabbknappar till kollegorna som man busenkelt kunde koppla vidare till. Dessutom hade man, beroende på behov, en eller flera skrivare. Skrivare i nätverk var inte påhittat än.

Nu har jag en lånehurts en en låne-pc. Och sitter på lånad plats i landskap med en fånig liten mobiltelefon som man inte pratar i frivilligt när 10 knäpptysta landskapskollegor sitter och lyssnar.

Men det jag saknar mest är rittavlan. Där idéer fick stå kvar. Där man snabbt kunde förklara sig, och bara rita upp det.

Undrar vart alla nyköpta kvalitetsmöbler och all dyr kontorsutrustning egentligen tog vägen när de ytrymmessparande landskapen tog över på allt fler kontor. En begagnad rittavla borde man väl kunna hitta någonstans.