Jag har en liten identitetskris.
Vet ju vem jag är, men har skitdålig koll på hur jag uppfattas. Får ta upp det hos psyketerapuffen imorgon. Antingen är jag urkass på att avläsa signaler, eller annars är det så att det inte finns några signaler att uppfatta.
Pratade förra veckan hos henne om just hemligheter. Att folk hemlighåller det allra viktigaste och jobbigaste in i det längsta, och hur sviken man känner sig av att bli utestängd och inte ha en chans att hjälpa.
- Men vad döljer du då? frågade hon.
Jag?
Är jag den skenheliga morsan? Jo, jag påstod att jag inte döljer nånting. Att jag inte har några täta skotta mellan olika världar. Inga hemligheter för barnen, inget dubbelliv, aldrig nån otrohet och så vidare. Men jag har nog bland annat mörkat saker som andra gjort mig, och som skadat mig mer än dom kanske.
Jag nämde för henne att jag alltid haft min egen fredade värld när jag skriver. Det har varit mitt sätt att i alla fall få ha något helt ifred, till exempel under alla år som som sambo och gift. Det nya är att jag skriver det mesta i bloggen, som kanske blir läst av några stycken, men just bloggen berättade jag inte om. Jag funderar fortfarande på vad jag döljer, och kanske förnekar även för mig själv. Eller kanske är det så att jag skriver istället för att berätta för folk i min närhet hur jag känner, så att de helt enkelt aldrig lär känna mig ordentligt.
Jag vet ju vem jag är och vad jag heter och har okej koll på alla aliaser jag har hit och dit för att skydda min identitet, men nu vet jag inte längre hur jag ska hantera alla sidor, sajter och konton. Jag vill inte att coola morsan ska vara anonym, men vill inte att folk ska koppla min blogg till jobbet eller till tjocka släkten.
Det är så illa att om man googlar på mitt namn så går 6 av de 10 första länkarna till mig. 2 till privata hemsidan och 6 till jobbet. Jag blir rent nojig. Får byta namn.
Svårt.. Men liksom författare som skriver böcker som upplevs som lite självbiografiska (typ Coelho's sista) men är lite fiction också så kanske en blogg också kan vara det. CM blir liksom en romanfigur. Men det kanske inte är syftet med henne.
SvaraRaderaAppropå dölja, det kan vara så att man döljer (gömmer) sig från sig själv. Nångång, eller flera, har man blivit så sårad att man innesluter sig (gömmer sig) i ett skal. Sen lever man där inne så länge att man glömmer bort att det finns en tillvaro utanför skalet.
SvaraRaderaSen när man inser att det finns en tillvaro utanför kan man inte ta sig dit eftersom man inte har någon identitet/existens utanför skalet.
CM som romafigur. Kul tanke. Hade inte tänkt på det. Nån gång ibland ser jag på CM lite utifrån, och det är roligare än inifrån i alla fall..
SvaraRaderaPetter: Hur många tar det att komma ut?