Hinna eller försvinna.

Hinna eller försvinna.
Jag var tvungen att välja idag på seneftermiddagen.
Hade valet att åka till Barcelona nu inatt och få hjärtinfarkt därnere på grund av att-vilja-göra-annat-än-jobba-men-skjuta-upp-jobbet-varje-dag-stress eller att stanna hemma och kanske hinna med det jag tror jag måste. En deadline per vecka, och så en stor till den 15 december. Sen så...

Om vi skulle ha åkt till Skavsta från Cityterminalen kl 4 hade jag nu haft en knapp timme på mig att göra klart ett budgetförslag som jag skulle behöva åtminstone 2-3 timmar för. Och sen haft en hysteriskt trekvart för att packa. Men jag har inte tvättat och vet inte var nånting ligger. Jag är en sann tidoptimist.

Tror varje dag att jag ska hinna imorgon, när jag nog är piggare...

Imorgon hade jag varit tvungen att sitta 4 timmar, efter ingen sömn alls, och prata i telefon därnere, jaga folk på två olika företag, där de aldrig går att nå, och sen sitta lika många timmar på internetkafé för det andra uppdraget. Det hade blivit rafs och slafs och klafs. Hade behövt en massa utskrifter med mig, men bläcket i en av de sex patronerna är slut, och då blir det inga utskrifter alls, fastän jag bara behöver använda svart, eller blått eller vilken jäkla färg som helst.
Jag är en rätt grundlig både-och-person, som nånstans tvingas vara min motsats, en varken-eller-variant, där det varken blir det ena eller det andra riktigt ordentligt. Lösa tåtar, inget riktigt uppklarat, färdigt eller riktigt bra. Som spanskan. Hinner ju inte fastän studietakten är extremt långsam, och nu har lärare fått förhinder och tvingades åka hem, hem till Spanien.

Folk omkring säger att jag borde vara sjukskriven.