Igår åkte vi till brorsans grav. Gräset börjar lägga sig, men det har tagit tid. Jag har bestämt mig för att det inte är där han finns, utan närvarande var som helst. Han trodde på inkarnation och så får det vara. Tanken på graven gör det fysiska så påtagligt, minnet av det som hände när han fick betala med sitt liv. Modern skräder inte orden. Hon kallar det avrättning.
- Vi är skyldiga honom att ta reda på vad som hände, säger hon. Jag vill att polisen ordnar en konfrontation mellan mig och x som filmas med dold kamera, för jag vet att x vet vad som hände.
Som om inte polisen också skulle kunna vara inblandade. Som om polisen inte skulle veta vilka typerna och gängen är som de har att göra med. Det är klart att de inte sa nåt i förhören. Det hela sköttes säkert av ombud i alla fall. Och skulle vi gå till botten med det här är det snarare Aschbergs insidergäng som gäller.
Vilken tur att vi lyckades få henne på andra tankar. Nu kör jag lite Zelmani för brodern. Han älskade Sophie Selmani.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar